Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wollter visar konstnärligt mod

Annons

musik | recitation

Allmänna sången

dirigent: Cecilia Rydinger Alin

Sven Wollter, recitation, sång

Texter av Majakovskij, Södergran, Boye, Rilke, Lindström med flera

Musik av Bellman, Wilczkowski, Taube, Rautavaara med flera

publik: cirka 550

Mora kyrka, 30/6

MUSIK VID SILJAN

Sven Wollters kärlek till sången är obesvarad. Och ändå finns det "plats i de sjungande landskapen även för en skrovlig svajande röst" (hans egna ord) som hans. Allmänna sången, däremot, "sjunger visserligen makalöst vackert men det behöver ju inte alltid vara något negativt" (Wollter).

Wollter och Allmänna sången bildar två poler med en gemensam vilja under den konsert i Mora kyrka som bara lämnar lyssnarplatser obesatta. "Jag håller på med mina berättelser som en jamande marskatt och struntar i om hermelinerna gnölar".

Wollter börjar nästan disträ, lös i konturerna. Otydlig. Inte utan teatral men ärlig svulstighet i sina första recitiationer. I hans tolkning av Fredmans epistel no. 81, "Märk hur vår skugga", går tankarna till Thåströms vid det här laget klassiska kraxande.

Wollter visar sedan blixtrande intensitet i Lindegrens översättning av Rilkes "Die erste Elegie" och senare i en frejdlig läsning av futuristen Majakovskijs "En ovanlig händelse".

Allmänna sången håller sig till svenskt 1900-tal. Ett gott val. Kraften i Rehnqvists "Ljusfälten" träffar som ett slag i magen. I kända visor känner sig publiken trygg och utflykterna i moderna kompositioner som Hillborg/ Norléns "En midsommarnattsdröm", fungerar just drömskt suggestivt. Wilczkowski var en intressant bekantskap med sin nyskrivna men klassicistiska tonsättning av "Ja visst gör det ont".

Långa introduktioner gav en intim atmosfär. Såväl Allmänna sången som Sven Wollter framträdde med en hel del konstnärligt mod.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons