Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Wiklund om vedermödorna att nå ut med musiken

Annons


Med början på torsdag kväll inleder Wiklund en turné till Falun, Mora, Ludvika och Borlänge. Det handlar om Musik i Dalarnas konsertserie för modern musik

- "I levande tonsättares sällskap", i år som tidigare under ledning av Mats Larsson Gothe.

Det är konserter som varit mycket uppskattade och väl-besökta. Musik av Anders Eliasson från Borlänge, Léo Brouwer och Larsson Gothe själv framförs. På programmet står också en döing: Stravinskij, nog så modernistisk på sin tid.

Wiklund bestämde sig hösten 2001 för en musikalisk chanstagning. Han gav då ut en skiva på eget förlag, betitlad "5", med musik av Villa-Lobos, Walton och Piazzolla.

- Musiker som jobbar för att etablera sig är i ett Moment 22. De behöver finnas på skiva för att få bra uppdrag och de behöver ha haft bra uppdrag för att få spela in. Den ökade kommersialiseringen också för klassisk musik gör att förlagen väljer unga artister, som gärna ska vara spektakulära på något sätt.

- Därför är det inte nödvändigvis de främsta och de bästa som lyckas. Mycket handlar om lanseringen, om att ha ett skivbolag i ryggen vad gäller distribution och marknadsföring, säger Wiklund.

Han intygar att det är en mentalt tuff verksamhet att markadsföra sitt eget material i handeln, hos radion och hos pressen.

- Det är ju inte tandkräm man säljer. Utan sig själv, sitt eget konstnärliga uttryck. Då är det tungt att få nej. Men det är inte att sälja stora mängder skivor som är det primära med mitt musicerande. Att möta sin publik är det verkligt viktiga.

Wiklund kommer att spela Brouwers tredje gitarrkonsert, "Concierto Elegiaco". Han började närma sig verket i augusti. Instuderingsmetoden går ut på att nöta en hel del och sedan nöta igen. Wiklund har lyssnat på olika inspelningar, "nog så åtskilda vad gäller tempi", och sökt artiklar i ämnet på Internet.

- Brouwer är gitarrist själv och det märks. Det är en gles instrumentering och det finns inget blås som "murrar ned". Det är ett sorgset, inåtvänt och grubblande verk, som ändå inte är tungt. Det finns återkommande suckande motiv. Vi ska förstärka gitarren litet grann, men strävar efter att göra det så naturligt som möjligt.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons