Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Widar utmanar makten

Annons

Entreprenörer behöver inte vara domptörer, förförare, egocentriker eller genier. De kan vara du och dina grannar, andra föräldrar i dina barns skolklass - eller före detta kriminella som bestämmer sig för att göra något åt sina liv.

Det skriver Widar Andersson i en hoppfull men för etablissemanget hotfull bok.

Det är ingen tillfällighet att Dala-Demokraten dammar av sina allra roligaste politrukdinosaurier när Andersson kommer med en ny bok, och talar nyspråk om "riktiga socialdemokrater" och behovet av "ideologisk skolning" för Andersson och hans anhang, som beskrivs som "lycksökare" och "parasiter".

För Widar Andersson är en provokatör och han ger sig i klinch med mäktiga krafter, som har många egna positioner att bevaka. Hans tankar och skrifter bemöts ofta med politiska ryggmärgsreflexer.

Franskans entrepreneur, upplyser Andersson, finns i en ordbok tryckt 1437 och betyder där "någon som får något gjort". Vid 1600-talet kom det att betyda de personer som skrev kontrakt med staten eller kyrkan om att leverera utrustning eller uppföra byggnader.

Andersson använder emellertid orden sociala entreprenörer för att beteckna personer eller organisationer som utgör skapande och förnyande krafter i samhällslivet.

Vem är då denne Widar Andersson, själv något av en social entreprenör? Han är 47 år och har ett förflutet som truckförare, pappersarbetare, ombudsman för SSU och riksdagsman för socialdemokraterna (1991-1998).

Nu är han Falubo, ersättare i EU-parlamentet och ordförande i Friskolornas riksförbund. Mest förknippas han kanske med Hasselakollektivet. Där har han bott och jobbat med missbrukande ungdomar större delen av sitt liv.

Boken Berättelser ger sig på arbetarrörelsens historieskrivning som traditionalisterna skriver den.

De tidiga sociala entreprenörerna brukar beskrivas i mycket positiva ordalag när de gamla folkrörelseföretagen och organisationerna håller jubileumsfester (...). Men inom samma sociala och politiska kretsar råder ofta en stark misstro mot dagens sociala entreprenörer som startar barnomsorg, friskolor, sjukvårdstjänster, äldreomsorg med mera efter egna och nya koncept. De gamla entreprenörerna betraktas som de som byggde landet, medan de nya inte sällan ses som nedrivare av sammanhållning och solidaritet.

Att vanligt folk med starkt personligt engagemang själva organiserar sig för att förbättra den egna tillvaron eller för att i praktiken lansera en idé med sociala, pedagogiska eller vårdande inslag, sågs förr som en tillgång. Nu beskrivs dessa människor och organisationer som "parasiter".

Andersson skriver: "Den som beskriver självorganisering som försvagning torde ha en mycket snäv syn på vad "samhället" är. Kanske menar de att "samhället" är synonymt med myndigheterna?"

Där slår han antagligen huvudet på spiken.

Andersson går igenom aktuell forskning kring entreprenörsskap och den idédebatt i Sverige som under några år rasade kring Robert D Putnams iakttagelser om "det civila samhället". Han tar avstånd från debattörer som exempelvis Mauricio Rojas och lyfter fram förre SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldssons essä "Att bryta vanmakten".

Det är enligt Andersson sunt att människor vill bestämma mer över sina egna liv och citerar Bo Rothstein när han skriver att "demokratins svarta hål" är ett stort problem: medborgarnas självbestämmanderätt som konsumenter har fått stå tillbaka för den offentliga sektorns producentroll.

Andersson anser att det är lika fel att liera sig med den offentliga sektorn som producent som "dem på högerkanten" gör med privata företag - båda tankesätten är enligt Widar Andersson "endimensionella". Politiker har ett uppdrag från medborgarna, inte från någon producent, anser han.

Om medborgaren inte kan välja bort producenten för att det bara finns en producent "är risken uppenbar att medborgarens eventuella kritik - protest - upphör eller inte ens artikuleras". Monopolister är sällan bra arbetsgivare eftersom de är själva på plan. Trots meddelarfrihet och anonymitetsskydd sitter de offentliganställda i en rävsax. Det är ingen tillfällighet att det är så tyst, menar Andersson.

Den mytbildning som omger många kända svenska entreprenörer granskas av Widar Andersson. Det är uppenbart att han vill avdramatisera, uppmuntra och sänka trösklarna in i entreprenörskapet.

Men Berättelser är ingen kampskrift för ett öppnare samhälle. Den har en nykter, påläst, närmast redovisande hållning och tar upp problem såväl som möjligheter. Andersson anlägger ett överraskande och befriande entreprenörsperspektiv på såväl fackföreningar och hyresgästföreningar, och visar där bärkraften i begreppet social entreprenör.

Han kommer, trots DD:s uppmaning därtill, inte att lämna socialdemokratin. Han uppger att den är hans självklara politiska hemvist som en följd av hans grundläggande övertygelse att det finns ett stort utrymme att omfördela samhällets resurser från resursstarka till - svaga.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons