Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi vill ha en fortsättning!

Annons

musik | rockfestival

rundgång

Ängsholn, Gagnef

lördag 7 september

cirka 350 personer

Vi ska spela en låt som heter Apornas planet, och det är vi som är Mimikry, råmar Hjalmar "Hjalle" Östman.

Klockan är strax efter elva på lördagkvällen och Mimikry som är näst sista band ut på scenen har precis spelat ett inledande nummer gladpunk.

Dessförinnan har band som Talking to Drake och Sabaton från Falun, Filled från Rättvik, unga hiphoptrion Krims Krams från Säter och Book of Hours från Stockholm avlöst varandra på den vackra trärotundans scen i folkparken Ängsholn i Gagnef.

Allt tack vare ett initiativ från kulturföreningen gUNGA.

gUNGA som tillsammans med Studiefrämjandet och kommunen sett till att Gagnef fått sin första egna rockfest sedan korna släpptes ut på bete.

Dansbandens och de buskisladdade bygdespelens vackra park har blivit rockpark för en lördag. Definitivt en anledning att fira. Det tycker Mimikrys frontare också.

- Tjoho! ropar "Hjalle" mellan ett par låtar.

- Det är inte varje dag man får åka på festival till Gagnef. Hur länge sedan är det vi stod på den här scenen? Fem år sedan? Med Migrän?

Mimikry skränar ur sig ett set oförarglig glesbygdspunk laddat med hemska slaktcovers på "500 miles" och "Maria går på vägen", och mindre hemska egna låtar med hög trallfaktor. En relativt stor skara ur den unga publiken i parken rockar med Mimikry framför scenen. Fin stämning.

Sist ut denna premiärårgång av festivalen Rundgång är hiphop:ande Ison & Fille från Stockholm. De kör vilse i Borlänge på vägen men hinner ändå fram till Ängsholn lagom till midnatt, och bjussar på ett lagom arrogant men på tok för kort set styvnackad hiphop med svenska texter och raka beats.

- Barabom-barabim! rappar duon.

Och allt de behöver är musik, lyrik, en text, ett beat. Plus familj, vänner och en plats att bo på, förstås.

Ison & Fille och deras discjockey DJ Evidence försöker hålla tempot uppe och Ison manar på sina kumpaner och publiken mellan låtarna.

- Keep it movin', keep it movin'!

En god strategi för att få upp energinivån i den lilla klick människor som diggar framme vid scenkanten. Mot slutet av det 25 minuter korta giget studsar publiken längst fram som gummibollar till slackerhiten "När vi glider" och sista numret "Vi skiter i".

Just den här kvällen känns musiken Ison & Fille gör relativt stel, fyrkantig och odynamisk, bortsett från låten "Vi skiter i" som rullar och studsar på ett ganska underbart och medryckande sätt.

Texterna är genomgående intressanta.

Bortsett från något enstaka, udda litet popband så är det definitivt till svensk hiphop man måste gå för att få politiskt laddad, realistisk betonglyrik år 2002, och Ison & Fille målar vardagsbilder från förort på ett okonstlat och bra sätt.

Duon gör ett lagom arrogant, snudd på nonchalant intryck, men får ändå igång bra röj i de främsta publikleden under sina sista fem-tio minuter på scenen. De minutrarna tar vi med oss hem i natten.

Dem och det faktum att föreningen gUNGA lyckas locka 350 personer i högstadie- och gymnasieålder till Ängsholn denna första festival-lördag.

Och att ingen behöver sova ruset av sig i "Ajnas hus" när Ison & Fille gått av scenen.

Rundgång är en helt drogfri, genomcharmig musikalisk träffpunkt.

- Tack, gUNGA, för en bra festival, och tack för ett otroligt bra initiativ, säger "Hjalle" strax innan Mimikry kliver av scenen.

Det är lätt att instämma. Hatten av för föreningen gUNGA och deras Rundgång-festival. Den bör definitivt få utrymme att gro, utvecklas och växa vidare nästa sommar.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons