Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välskrivet, Runnberg

Annons

Jens Runnbergs tankeväckande och välskrivna artikel om Himlaspelet i tidningen den 13:e dennes var ju långt mer än en recension. Återblicken och analysen gav en logisk bakgrund till en del av de problem som Himlaspelet har att hantera.

Själv tillhör jag säkert den, som Runnberg betecknar som nostalgiska delen av publiken, det vill säga den som vid behov kunde agera sufflör, efter att ha sett Himlaspelet i årtionden. Jag har nog till och med någon gång använt uttrycket "förkunnelse" om spelet.

Min fru och jag har genom åren bjudit ett stort antal gäster från när och fjärran till Himlaspelet. Knappast någon har varit oberörd. Sen kan vi röras på olika sätt beroende på bakgrund, intressen, sinnesstämning och andra omständigheter.

Inget av det sagda får hindra en utveckling. Jag delar Runnbergs synpunkter därvidlag. Under Hans Josefssons ledning har också mycket positivt skett, men det var förvisso mycket att ta ifatt. Kom ihåg att när Hans tog över som regissör för sex år sen blev han spelets andre sen starten 1941!

För egen del tycker jag det blivit rakare, renare och därmed tydligare - och kortare, vilket inte skadar. Nils Lindbergs uppfräschning av musiken har också gjort sitt till. Lars Hjertner och Pelle Lindström höjer sig till nivåer som väl endast Rune Lindström själv nådde.

Hans Josefssons förnyelse av spelet sker enligt "osthyvelsprincipen" det vill säga lite i taget. Det är klokt tror jag och sannolikt det enda alternativet i "Gropen".

Men visst kan man tänka sig mera radikala alternativ och i så fall på andra scener och med helt nya infallsvinklar. Det ena goda förskjuter inte det andra!

Jag har hört talas om Himlaspelet som kasperteater, vilket lär ska ha varit en stor upplevelse, liksom en uppsättning i Oslo på nynorska. Att gå så långt, som jag hörde någon säga, att förmå en rappare att ta sig an Himlaspelet är kanske att ta i - men varför inte? Jesus Christ Superstar som musical gick ju an.

Det viktiga i mitt budskap är att "Gropen" har ju inte monopol på Himlaspelet.

Jag önskar att flera scener kunde ta upp det på sin repertoar. Det skulle stimulera, förnya och väcka ökat intresse.

Så till Jens Runnbergs språkbruk och Åke Strömmers inlägg i tidningen den 18 juli. Just det! Om det varit tennis, men det var det inte, utan teater. Inte sportsidan utan kultursidan.

Jag tror den förra har mer att lära av den senare än tvärt om, vad avser språkbruk. Själv fann jag Runnbergs artikel välskriven och inte alls snobbig och än mindre att han anser sig "upphöjd som någon slags tennisdomare".

Jag tycker det blev en fördjupning i och slutsatserna nyanserade.

Visst, Åke, du är en enastående snabbpratande reporter, som får oss lyssnare att känna oss närvarande. Om du sen är verbal låter jag vara osagt. Är det kanske mer verbalism? (Se Svenska Akademiens ordlista!)

Det känns som om det snart vore dags för ett upprop mot e-mail, SMS- och sportreportageförenkling av språket.

Vill vi bevara vår färdighet i att nyanserat uttrycka vad vi tycker och tänker och rätt uppfatta vad som sägs och skrivs, måste vi vårda vårt språk. Däri ingår nödvändigtvis också en del så kallade "svåra ord".

Det är en konkurrensfördel i samtal, argumentering och generellt sett i de flesta jobb att väl behärska sitt modersmål.

Ofta har jag fått frågan vilket språk det är viktigast att lära sig. Mitt svar har alltid varit: Ditt modersmål! Är vi inte vaksamma kan modersmålskunskap, som väl inte finns på skolschemat längre (?), bli en ny klassfråga.

Stimulerande var ni båda, Runnberg och Strömmer, tycker

BO BERGGREN

Mer läsning

Annons