Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trivsamt med hövdingen

Annons

Det är inte utan, att det känns som en varm vindfläkt från Gösta Elfvings kulturmedvetna 60-tal, när vår nya landshövding Ingrid Dahlberg ledsagar Dalasinfoniettans inledande höstturné.

"Min musik" har hon döpt turnén till och det var trivsam stämning i Hedemora kyrka, där första konserten ägde rum på onsdagen.

Turnéprogrammet inleds med Mozarts ödestyngda d-mollackord i Don Juanuvertyren. Stämningen lättas därefter direkt upp med Trollflöjten och Karl-Magnus Fredrikssons briljanta tolkning av fågelfängaren Papagenos fromma önskan om en öm och trogen maka. Mozart ger Ingrid Dahlberg anledning att avslöja "det bästa hon vet", Ingmar Bergmans legendariska tv-version av Trollflöjten. I lika lovprisande ordalag talar hon om sitt långvariga samarbete med Ingmar Bergman, först i tv-produktioner och sedan på Dramaten. På köpet kommer hon också in på Dalarna, som mästerregissören förälskade sig i från barndomen och där han spelat in flera av sina filmer.

Ingrid Dahlbergs kommentarer är genomgående föredömligt korta och fyndiga till innehållet. Mellan den tidiga D-dursymfonin av Haydn och andantet i trumpetkonserten med Per G Larsson som utmärkt solist, finner hon anledning av recitera en Tranströmerdikt, i vilken poeten umgås med just Haydn. Inför Springsteens Street of Philadelphia, skickligt arrangerad av Tomas Agnas, och Anthem ur "Chess", citerar hon Picasso, att "konsten har varken forntid eller framtid utan ligger i samtiden". Därför ska vi inte "bygga murar mellan populär- och klassisk musik". Slutligen, då Alfvén och Bellman återstår i programmet, förenar hon sig med tonsättarprofessorn Gunnar Bucht, att "musik är en emotionell erövring av världen".

Det är nog ingen överdrift att påstå, att barytonen Karl-Magnus Fredriksson förfogar över en av de vackraste rösterna, alla kategorier, i dagens Sverige.

Dalasinfoniettans musiker verkar spelsugna efter sommaren. De är väl förtrogna efter åtskilliga års samarbete med dirigenten Petter Sundkvist, som i det här önskeprogrammet inte har anledning att ge sig in i några märkvärdigheter.

Sinfoniettan, som med jämna mellanrum är föremål för mer eller mindre konstiga skriverier, är i sin nuvarande storlek väl anpassad till den turnéverksamhet, som orkestern i huvudsak är ålagd. Problemen ligger mera i de lokaler, som den tvingas spela i.

Hedemora kyrka till exempel har sju sekunders efterklang. Med en extra högtalaranläggning som inbyggd ljudkälla uppstår lätt oönskade effekter. Ett andra, kanske ännu allvarligare problem, är människorna i dagens samhälle. Vill dalfolket ha en professionell orkester, bör i rimlighetens namn betydligt fler fylla åhörarplatserna än i Hedemora kyrka i onsdags.

SETH KARLSSON

Mer läsning

Annons