Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Hives - kungar av Bananpiren

Annons

Where The Action Is
Frihamnen, Göteborg, lördag 21 augusti
publik: cirka 7 000-8 000 personer

Niccokick öppnar kvällen tidigt inför ett par tusen åskådare. Frihamnen känns som en karg, ödslig, vindpinad och Gudsförgäten plats med sin charmlösa blandning av sten, cement, asfalt och plåt.

Men när Sahara Hotnights går på scenen en knapp timme senare rinner publiken till över Götaälvbron i en strilande tunn men konstant liten ström samtidigt som den bitande vind gör sitt bästa för att slita upp bananpirens asfalt med rötterna.

Den får se Hotnights sopa bort den kranka, proffsiga blekheten från Hultsfredsfestivalen. Robertsforsarna ser ut att ha kul på scenen, och gör en laddad spelning med den landsvägssvidande Drive Dead Slow som höjdpunkt.

Teddybears STKLM höjer temperaturen med hiphop-collage och hög partyfaktor, och Patrik Arve är exakt så smittande, härligt dumdryg som han brukar vara, trots att han numera inte greppar miken särskilt ofta.

– Hej då. Nu kommer nästa band. Jag vet inte vilket det är, men de är säkert skitbra... på sitt sätt.

Strax före klockan nio gör Henrik Berggren och Broder Daniel sin ångesmörka kraftpop på hemmaplan med allt vad det innebär av falsksång och hysteri. BD skapar rejält tryck och vakterna tvingas hjälpa drivor av svimfärdiga, mosade tonårsflickor över kravallstaketet längst fram.

The Soundtrack Of Our Lives har bara en ynka Arvikaspelning innanför bältet den här sommaren, men en ny platta på gång till oktober.

– Tillbaka på bananpiren. Det är tio år sedan jag fick sparken härifrån, mummelskrattar den oförliknelige frontaren Ebbot.

Den här kvällen är han prins Ebbot av Bananpiren och placerar en tamburin på hjässan som krona. Sedan är det svart kaftan på, putmage ut och mäktig, psykedelisk rock'n'roll i yppersta världsklass som gäller. Nya låtar som Heading For A Breakdown, Bigtimeoch Mother One Track Mind skvallrar om ett sagolikt kommande album och Instant Repeater och Sister Surround och är smarriga godingar.

Klockan elva på lördagen kommer The Hives hem till Sverige igen efter en triumfatorisk sommar på vift i vida världen (och ett gästspel på Accelerator i Malmö). "Howling" Pelle släntrar slappt in på scenen, till synes nonchalant, men slungar sig plötsligt med ett pantersprång över mikrofonen för att tillsammans med bandpolarna kasta sig in i en toktajt, blytungt manglad Abra Cadaver. När The Hives sedan följer upp med Idiot Walk så böljar asfalten på bananpiren som gungfly under fötterna. Känns som att stå under björkarna vid Hawaii-scenen på Hultsfred.

The Hives var inte helt övertygande i det tekniskt briljanta precisionsbombandet på nya Tyrannosaurus-skivan, men live... oj, oj, oj, det är en helt annan femma som ställer upp till spel.

– Tillbaka! På er begäran! rosslar charmtrollet "Howling" Pelle och hans röst spricker hes och visslande som en gammal ångvissla.

Det är en heshet som gör The Hives gott. "Howling" Pelle är i praktslag och klänger runt i scenbygge och högtalare som en furiös mix av Jerry Lee Lewis, orangutang och Screaming Jay Hawkins. Han gör det framför ett band i 50-talssnittade dansbandskostymer och läcker logga-skylt, ett band som visar hjärteblod, glöd och passion på ett sätt jag inte sett dem göra tidigare. Det är ett band där ALLA tar för sig ordentligt på scenen.

Allt är inte bra. Diabolic Scheme och Supply And Demand är usla pastischlåtar. Men på varje bäsigt nummer går det tre som A Little More For A Little You, Hate To Say I Told You So och No Pun Intended.

I första extranumret B Is For Brutus förvandlas asfalten än en gång till gungfly, och när Ebbot sedan föser tillbaka bandet på scenen igen trots att gruppen överskridit den kommunala midnattsgränsen för vansinneslarm så får vi en A.K.A.I.D.I.O.T. som bara kan beskrivas som kaotisk. Matt Destruction river sitt trumset och "Howling" Pelle rycker ur mikrofonsladden när han klättrar i scenställningarna. Han skriker ut sin spelglädje mot oss ändå. Och den här kvällen är han och The Hives kungar av Bananpiren.

– Ni kommer minnas det här ögonblicket som det bästa på hela sommaren. Ni kommer glömma Gyllene Tider! skrytlovar The Hives-frontaren.

Gärna för mig. Sommaren i Göteborg avslutas med en praktfull rock'n'roll-pralin. På onsdag sjunger The Hives in hösten på Riddarholmen i Stockholm. Jag rekommenderar dig å det varmaste att vara där och sjunga med.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons