Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårbegriplig vurm för Stainer

Annons

The Crucifixion av John Stainer har de senaste åren seglat upp som ny populär musik i påsktid. Verket framfördes på flera håll i Dalarna i går. Varför vurmen för Stainer? Det har jag svårt att svara på. The Crucifixion uruppfördes 1887, men är inte särskilt tidstypiskt.

Jag skulle vilja placera tonspråket några decennier fram i tiden, men dess dominerande drag är inte den konstmusikaliska färgen, utan snarare dess påtagliga naiva inslag.

Det var något av ett allkonstverk som bjöds i Bjursås kyrka i går kväll, när kyrkokörerna från Siljansnäs och Bjursås framträdde.

Detta för att musiken ackompanjerades av målningar projicerade på en väldig duk framför åhörarna. Monica Deroys suggestiva målningar blev ett m-y-c-k-e-t långsamt bildspel, det rörde sig om någon handfull målningar som visades under den knappa timme verket tar.

The Crucifixion var ett mycket ambitiöst åtagande för de sammanslagna kyrkokörerna. Körens klangbild dominerades väl ofta av kvinnostämmorna, men Roland Östblom förmådde också tidvis nyansera uttrycket. Kören var avgjort bäst i de återhållna och lyriska partierna, medan dramatiska ställen levererades något mindre precist.

Man sjöng på svenska. Jag hade föredragit originaltexten med en översättning i ett generöst texthäfte i stället. Som evangelist hade Falutenoren Anders Andersson anlitats - han blev den klippa som hela framförandet kunde slå sina grundpålar i. Basen Orvar Bodlund sjöng bättre och bättre i rollen som Jesus.

Christof Pülsch var frejdig uppe på orgelläktaren.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons