Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slutet blev en höjdare

Annons


Festivalens allra sista spelning var också en av höjdpunkterna. Kanjar´Oc från franska Marseilles lämnade få i Magasinet stillastående med sin massiva partymusik.

Bandet visade att Marseilles inte bara huserar en drös Front National-sympatisörer. De var snarare ett levande bevis på att dessa rasistiska nötter inte förstått mycket här i livet.

Vore inte Marseilles den hamnstad som den är, med alla utifrån kommande influenser och människor, skulle ett band som Kanjar´Oc inte finnas. Jag hoppas att de tonsätter Le Pens mardrömmar.

Kanjar ´Oc låter en hel del Manu Chau och naturligtvis även som dennes tidigare band Mano Negra. En musikalisk mix som jag är rätt svag för. Fast Kanjar´Oc är lite mindre punkiga än föregångarna.

Det är däremot - bland annat - fråga om riktigt svettig funk och blåsarna jobbar minst lika hårt som frontaren.

Ibland fläskar de på med en metalgitarr och det kanske låter som om det skulle förstöra i sammanhanget. Särskilt med tanke på att det finns en hel del hip hop i alltihop också. Jag tycker att det funkar utmärkt.

Kanjar ´Oc är dessutom ett fantastiskt liveband - det är sällan som så stora delar av ett band har en sådan scennärvaro. Det är i princip bara gitarristen och basisten som är lite mer återhållna. Och i alla fall basister har tillstånd att vara det.

De övriga flänger runt, blåser i sina lurar, svettdropparna står som ett moln runt sångarens korta snagg.

När Kanjar ´Oc spelat färdigt bryts stämningen av att ett gigantiskt spelmanslag kommer upp och invaderar scenen med en lång gånglåt. En crazy idé som dras ut in absurdum.

Jag vill hellre betrakta Kanjar ´Oc som finalband. Det känns bättre.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons