Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rött - som droppar av blod

Annons

När Eva Ström skriver dikter om döden, beskriver hon egentligen livet och det som binder människor samman. "Hemkomst. Ordet är stort och gammaldags/Som mor, och torv".

Ett rött tema om liv och död från Revbensstäderna (2002) fortsätter nu i en samling med ett lika rödskimrande omslag. I Rött vill till rött står mamman i centrum som en länk i en kedja, eller som en droppe blod i ett flöde.

Modern som ska dö ser tillbaka och längtar till sin mor. "Du föds in i din död", skriver Eva Ström, som samtidigt är både ett hjälplöst barn och själv mor. "Har jag förstått att din kropp är jag? och aldrig lämnats och framfötts?"

Mamman står faktiskt inte riktigt i centrum, eftersom Eva Ström, i stället för att forma ett porträtt av en avliden, valt att behandla modern som en representant, en funktion, en både avlägsen och nära del av dottern.

Därför skriver hon också om oss alla och våra mödrar.

Allvaret utesluter inte ordlekar. Nerbäddad i jorden blir modern både näring och nära. I stället för att bli slickad av lågor, är hennes kropp "vaktad av tungor/Hophållen och stagad/av våra ordskelett".

Det är snällt av Eva Ström att hjälpa läsaren med en notapparat. En titt längst bak i boken, och de ibland kryptiska dikterna visar sig vara mycket konkreta och enkla, åtminstone i sin uppenbara, första betydelse. Plötsligt förstår man att platsen är Anne Franks gårdshus, eller att vi står framför en madonna i en kyrka.

Sedan tar tolkningen vid, momentet då man upptäcker om ens egna minnen liknar hennes eller om det ändå går att följa med. Se här, om länken av tecken mellan en mor och ett spädbarn:

Nergungat språk

en vitfläckig doft på axeln

ystar sitt ord

När Eva Ström inspireras av sin föregångare Majken Johansson, blir hon själv lika hett provocerande, ropande. Det blir en förtvivlad, levande rockmusik.

Pulsen dunkar saftigare än tidigare. Eva Ström skriver ett skrik men också en besvärjelse om röd längtan och samklang. Debutsamlingens skrämmande, starka mor, som födde barn med vitnade knogar och älskade fruktansvärt, hon ligger 27 år bakåt i tiden. Det ligger ett liv emellan den nya röda boken och Den brinnande zeppelinaren.

ANNE BRÜGGE

Mer läsning

Annons