Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riskerar drunkna i kunskap

Annons

Det är ett imponerande bygge på över 800 sidor, en totalroman som sammanfattar Mulischs litterära produktion tematiskt och biografiskt och är samtidigt hans kommentar till vår tid ur ett politiskt, filosofiskt och, om man så vill, teologiskt perspektiv.

I likhet med de på svenska tidigare översatta romanerna Överfallet (1986) och Siegfried (2002) har även denna berättelse sina rötter i andra världskriget. Men utgångspunkten är ett himmelskt uppdrag, beordrat på högsta ort.

Gud vill nämligen två sina händer från skapelsen och från människorna som till följd av de vetenskapliga framstegen förlorat sin tro på Gud. De är i färd med att knäcka den genetiska koden och avslöja skapelsens hemlighet. Den pakt Gud slöt med mänskligheten och som manifesterades i stentavlorna med de tio budorden är bruten och måste ogiltigförklaras.

De sedan länge försvunna stentavlorna ska lokaliseras och återföras till himlen. Födelsen av en Guds handgångne man på jorden måste förberedas och planeras. Att bara uppfinna denna person går inte, han måste ges en släkt, en historia, ett sammanhang.

En mörk natt 1967 för de högre makterna således samman den elegante lebemannen och astronomen Max Delius med den självlärde men briljante språkforskaren och bohemen Onno Quist. Det är inledningen till en annorlunda, symbiotisk vänskap och en själarnas gemenskap.

Vännerna bekantar sig med cellisten Ada och de tre bildar en vänskaplig men skuldfylld triangel. Även denna konstellation har ett högre syfte: Det ska råda osäkerhet om vem av männen som är far till Adas barn.

Barnet är frukten av deras vänskap, de biologiska förhållandena måste underordnas uppdraget och kan få sin lösning först när detta är slutfört. Därmed är förutsättningarna för det himmelska sändebudet givna.

Romanens fyra delar spänner över tiden från slutet av 1960-talet till mitten av 80-talet. Vid sidan av livfulla och humoristiska bilder från studentradikalismens Amsterdam rymmer romanen metafysiska spekulationer i så skilda ämnen som DNA-teknik, lingvistik, matematik, astronomi och arkitektur, i syfte att förklara varför världen ser ut som den gör.

Symbolvärldar och mytiska teman från Mulischs tidigare verk återkommer och gör romanen mångbottnad på ett sätt som ibland äventyrar hela projektet. Det är lätt att drunkna i den kunskapsmassa författaren briljerar med.

Romanens första del har mer gemensamt med en bättre såpopera än med en psykologisk roman. I den tredje delen fördjupas berättandet, det blir i det närmaste labyrintiskt innan det utmynnar i en detektivroman som för tankarna till Umberto Eco. Den intellektuella påhittigheten och vigheten är det inget fel på.

Slutscenerna bildar en grande finale. Det fantastiska får fritt spelrum, liksom de mytiska och bibliska symbolerna.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons