Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Provokatör får årets kulturpris

Annons

På många sätt skorrar Dalarna falskt för konstnären Peter Johansson. Han anar ofta något pompöst och protektionistiskt i länets självbild. Johansson ägnar sig åt ifrågasättanden, humor, omprövningar och - trots att han förnekar att han aktivt söker det - provokation.

– Jag vill inte provocera. Jag har bara väldigt, väldigt dåligt omdöme. Vilka av mina verk det ska bli debatt om vet jag inte på förhand. Ofta har jag tyckt att det är bagatellerna som väcker starka reaktioner. Det går inte att leta provokation i sin konst, säger han.

Johanssons dokumenterade forskningsresa i Dalarna är bland det mest resepektlösa och skojiga man kan uppleva. Johansson har låtit ta underbara bilder av sig själv tillsammans med spelmän, vid vasaloppsstarten, som korvarbetare på Melkers, som Zornkulla (!) och vid dalahästen i Avesta. Berusning tycks vara en faktor i Johanssons konstnärliga skapande.
Under en period var han besatt av PVC-rör och falukorvar, vilka blev till konst i Johanssons tolkningar. Fågelholkar med ingångshålet igenkorkat av falukorv var ett konstverk som, som det brukar heta, ”väckte många frågor”. När han häromåret med direktreklam bjöd 14 000 hushåll i Falun till vernissage kom sju personer.

Hans hembygd, Sälen, har en dissonans i sin påklistrade import av formspråk från Siljan och Alperna, anser Johansson, vars konstnärsskap under en period i stor utsträckning tog sin utgångspunkt i en vilja att, som han sade, "lämna det här bakom mig".

I landstingets motivering heter det att Johansson ”med stor känslighet och med en lågmält kritisk underton omvandlar symbolladdade attribut till konstnärliga verktyg”. Det är inget annat än nonsens och det är faktiskt märkligt att landstingsstyrelsen formulerar sig så. Det är som att inte ens de som delar ut priset bejakar det inslag av retsamhet och tokrolighet som är centrala i konstnärsskapet.

För Johansson visar inte stor känslighet och är inte lågmält kritisk. Det skränigt rabulistiska och det bjärt burleska dominerar Johanssons konstnärliga språk. Varför hymlar landstinget med det? Det är ju det som är bra i Johanssons produktion!

En konstnär som Johansson går med nödvändighet för långt ibland, eftersom han i så stor utsträckning prövar var gränsen går. I recensionen av förra årets utställning på galleri Andréhn-Schiptjenko frågade sig vår recensent, tidningens förre kulturredaktör Martin Aagård: ”Har Peter Johanssons godmodiga leende stelnat en smula? Har han nästan blivit banal i sin iver att driva hem en poäng? Hans senaste utställning har i alla fall en nästan övertydlig udd. Den har redan lett till en bitter debattartikel i Falu Kuriren och har samtidigt slagit galleriets besöksrekord.”

Johansson har genom sitt konstnärsskap försökt ”göra upp med Dalarna” på olika sätt. Som superhjälten Kapten Kurbits reste han runt i flera länder i världen. Johansson beskriver Kapten Kurbits som ”en reaktionär surgubbe som åker omkring för att utnyttja så mycket som möjligt. Han är en pajas vars goda sida är att han är förtjust u sprit och vars dåliga sida är att han dricker för mycket”. Kapten Kubits har ”en bajsbrun variant på fantomendräkten, med påsydda folkloristiska inslag”.

– Kapten Kurbits blev ingen publiksuccé. Han är inte så publik, haha. Han har svårt med språket och använder ålderdomliga uttryck. Men han har köpts av Lasse Åberg, så hur han har det nu vet jag inte.

Peter Johansson träffade, naken och dalahästmålad, en skolklass i Rinkeby för att samtala om konst och identitet. Det blev ett trevande samtal.
– Jag minns att det var kallt, haha.

I Tyskland kom Johansson över en reklambroschyr för Sverige som innehöll bilder av drottning Silvia, dalahästar och nakna, blonda och bystiga kvinnor.
– Det var absurt. Jag ville visa en sida av Sverige, en mörk sida, som det inte talas högt om i Tyskland, inte minst för att den har kopplingar till den tyska historien. Några skådespelare spelade skinheads i en skulptur. De skulle leva svenskt sommarliv på en flotte. De gick upp på morgonen, åt sill och drack nubbe, grillade flintastek, blev allt gladare och högljuddare under dagen och som i alla sådana svenska sammanhang blev det smågräl och till slut tumult senare på kvällen.

Var det en skulptur eller en pjäs?
– Jag kallar det för en skulptur. Man får kalla det för vad man vill. Man kan kalla det skit också.


FAKTA/INVÄNDNINGAR
Peter Johansson har ofta väckt stark debatt. I Nässjö blev det storm kring att han klädde in hembygdsmuseet med en byggnad som lånade orientaliska, afrikanska och ryskortodoxa uttryck. I Dalarna har hans utforskande av kopplingar mellan nazi- och hembygdsrörelserna upprört många. Denna tidning har publicerat debattartiklar med invändningar mot Johanssons konst.
Igår, när Johanssons namn presenterades av en enig landstingsstyrelse, ville ledamoten Göran Engström, c, göra tillägget att landstingsstyrelsen helt är i händerna på den kommitté som bereder förslaget till pristagare. När ordföranden i denna kommitté, Staffan Nilsson, s, presenterade Johanssons konstnärsskap och särskilt verket Little Sweden, markerade Engström sitt avståndstagande: ”Jag tvår mina händer”, sade Engström som förutsatte att det var för andra konstnärliga gärningar än Little Sweden som Johansson belönas. Också ledamoten Birgitta Sacrédeus, kd, uttryckte viss skepsis.

FAKTA/JOHANSSON OM SIN KONST
”Sedan 1990 har jag arbetat med de komiskt traumatiska upplevelser som uppväxten under 60- och 70-talet i Dalarna gett mig. Dalarna är landskapet i hjärtat av Sverige som sedan slutet av 1800-talet har varit det nationalromantiska ansikte som visats upp som äkta svenskt och exploaterats av turistindustrin med djävulsk precision. Med en far som var kurbitsmålare och en mor som drev våffelstuga för skidturister, kan man säga att mina arbeten är djupt självironiska, för att på så sätt upprätthålla någon form av stolthet. Under senare år har jag riktat mitt arbete mer mot att hitta liknande jämförelser i andra länders djupa kulturlager, för att på så sätt kunna jämföra och få andra vinklar på dessa upplevelser och fenomen”.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons