Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plus för kryss på Valla

Annons

musik |

AWARD, PARADE, PATH OF NO RETURN, THE CHANGE, LOST PATROL BAND, BETWEEN US Valla, Falun

Lördag 14/2

Publik: ca 100 pers

Heartbreaks and fights, känns som ett enormt välkommet statement efter en vecka av romantisk konsumtionshysteri a la alla hjärtans dag, och det är under den parollen som Vallas mest genomtänkta arrangemang på länge går av stapeln.

Sex band delar broderligt på scenen och kompletterar varandra ganska väl, utan att för den skull sudda ut de musikaliska riktlinjer som håller ihop konceptet.

Award heter Stockholmsbandet som har tilldelats den otacksamma uppgiften att inleda kalaset. Det är rak, snabb och välspelad hardcore som ger flashbacks till tidigt 90-tal. Tyvärr lider framträdandet av att publiken inte kommit i gång än, och två grabbars halvhjärtade försök till att få till en mosh pit framför scenen snarare skrämmer än lockar. Och det här är inte musik som matchar en stillastående publik.

Då lyckas avlösande bandet Parade från Gävle bättre med att få upp peppen. Enormt intensiv kaosartad musik och med den mest engagerade frontman jag skådat på mycket länge. Grymt bra skriksång, grym inlevelse.

Det spelar egentligen inte så stor roll hur de låter, för det är så fascinerande att bara iaktta själva scenframträdandet. Sen att musiken låter både nyskapande och intressant är självklart ett plus. Ett minus är dock att detta var Parades sista spelning.

Band nummer tre, Path of no return är grottmänniskosång, mangel och dubbelpedal.

De efterföljs av The Changes mer lättillgängliga hardcore uppblandad med rock som man nästan upplever som orättvist lätt och poppig bara för att kontrasten blir så pass stor. The Lost patrol har vi lärt känna som forne Refused-legenden Dennis Lyxéns singer/songwriterprojekt. När han nu turnerar med sin fyra man starka uppbackning under namnet Lost patrol band är det inte "ensam man med gitarr" som är dealen, men de är fortfarande det enda av kvällens band som tar oss en ganska bra bit utanför hardcorekonceptet. Det är rak rock med orgel, och påminner om band som The Make up.

När avslutande bandet Between us kliver på scenen och moshen drar i gång igen är det inte utan att man börjar ledsna lite. Det handlar inte alls om bandets individuella prestation, för den musikaliska klassen är hög kvällen igenom.

Men till slut får man en överdos av machoideal och ryggdunksattityd, så är det bara.

Hardcorekulturen utgör till en ibland deprimerande stor del en klubb för hormonstinna ynglingars inbördes beundran. Bara en sådan sak som att en rörelse som i teorin ska vara så enormt politiskt korrekt på alla plan är så totalt mansdominerad och machostrukturerad känns ganska motsägelsefullt.

Dennis Lyxén presenterar sitt Lost patrol band som "Fem singelmän från Norrlands inland som ger sig ut på jakt efter de försvunna kvinnorna". Sorry Dennis, men några försvunna kvinnor lär du inte hitta på en spelning där inte en enda av nära 30 musiker på scen är av kvinnligt kön.

Det är det enda minus jag kan stämpla på det här arrangemanget och på hardcorekulturen i allmänhet. Dessvärre är det ett enormt stort sådant.

MALIN RINGSBY

Mer läsning

Annons