Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petra Hammesfahr är den nya drottningen av psykologiska thrillers

Annons

Ett alldeles vanligt liv, det är vad den unga Cora Bender, huvudpersonen i Petra Hammesfahrs kriminalroman Synderskan, drömt om. Därför gifter hon sig med en alldaglig ung man, underordnar sig hans inkrökta föräldrar och försöker så gott hon kan ge sin lille son moderskärlek.

Så rämnar förlåten, som dolt avgrunderna i hennes förgångna. Några musikslingor spelade av maken i deras sovrum utlöser hennes skräck och vämjelse. Hon beslutar sig efter en tid för att ta sitt liv. Men omständigheterna vill annorlunda.

Återigen blir ett musikstycke utlösande faktor. Som en galning ger Cora sig på en till synes främmande man med en fruktkniv. Han låter sig viljelöst huggas ner. Alltsammans sker på en filt vid en strand.

Efter dråpet börjar den egentliga handlingen, kartläggningen av Coras liv. En ärrad gammal kriminalare nystar upp trådarna och visar hur det som sett ut som ett vansinnesdåd egentligen är en logisk slutpunkt i ett drama om skuld och straff.

Hur Petra Hammesfahr lyckats samla ihop så mycket psykologisk bråte i en enda roman förstår jag inte. Bara att pulsen i berättelsen är hög. Villospår på villospår dyker upp ur Coras tillvaro och först mycket sent i romanen inser man hur det egentligen hänger ihop med henne och hennes dödssjuka vackra lillasyster som fortsätter att leva år ut och år in mot läkarnas alla odds.

Bakom syskonen finns ett ödesdigert föräldrapar: Modern hysteriskt religiös med skulden som livsfarligt tillhygge. Fadern sexuellt frustrerad och maktlös i den makabra balansgång hustrun tvingar sig och sin familj utföra.

Inte konstigt att tyska Petra Hammesfahr jämförs med Minette Walters, en annan höjdare då det gäller att inventera sjuka själar. Begripligt också att hon blivit sina landsmäns älskling i kriminalgenren.

Synderskan är en fruktansvärd berättelse och mitt i de kvasimässiga överdrifterna tvingar den sig på läsaren med oavbrutet stegrad spänning. Jag vill till och med påstå att Minette Walters kommer på efterkälken i den genre, där hon brukar utnämnas till drottning, nämligen den psykologiska thrillerns.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons