Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På andra sidan vinter-OS

Annons

I en öppenhjärtig intervju i Rolling Stone avslöjar Keith Richards att han gick med i Jehovas vittnen redan 1963 och att han aldrig druckit någonting starkare än karamellfärgsspetsat mineralvatten i hela sitt liv:

"Ryktena om att jag höll på att gå ned mig i herointräsket i början av 70-talet är betydligt överdrivna. Det enda jag någonsin missbrukat eller överdoserat är kanelbullar och smågodis. Vad?!? Skulle Brown Sugar handla om droger? Herre min skapare, så löjligt", kvittrar stålborsten Keef lycksaligt.

Sedan talar han tungomål och sjunger "En sockerbagare" på swahili inför en alltmer häpen reporter.

I samma nummer av det ärevördiga rockmagasinet berättar Bob & Bruce att de har långtgående planer på att skriva en Broadwaymusikal tillsammans, och att den kommer att handla om lyckliga barn och fluffiga molntussar.

"Vi tror att människor vill ha mera ljusblått i sina liv, särskilt med tanke på vad som hänt i världen efter den 11 september", säger Dylan.

"Ingenting är definitivt spikat än, men vi har lagt ut några trevare och vill gärna se Peter Jöback, Elton John, Yoko Ono och Sarah Brightman i de bärande rollerna", säger Springsteen.

Chefredaktören på Mojo ger order om att ordet "Beatles" inte får förekomma på förstasidan längre. När det nya numret utkommer är dessutom insidorna för första gången i tidskriftens historia helt och hållet renons på bildmaterial föreställande George, Paul, Ringo och John.

"Det är nya tider nu, och Mojo följer med i utveckligen. Från och med nu tänker vi ge mer plats i tidningen åt vitala, moderna artister som AC/DC och Neil Young. Vi vill också bereda mer plats för mer eller mindre okända nya artister som U2 och Prince", hälsar tidskriftens chefredaktör.

Efter detta meddelar en enig och stolt jury att Robert Wells, Kikki Danielsson, Max Martin, Markoolio och Loa Falkman får dela på årets Polarpris. "Dessa artisters kreativa, inspirerande och modiga sätt att slunga sig mellan genrer har satt djupa och varaktiga spår i såväl den svenska som den internationella folksjälen. Inte sedan Sibelius dagar har enskilda musikkonstnärer på detta imponerande, visionära sätt bidragit till att skapa ett vitalt, levande och solidariskt globalt musiksamfund", lyder motiveringen.

Nej... det går inte... det går faktiskt inte att föreställa sig några händelser i musikvärlden som skulle kunna chockera på samma sätt som Sveriges kvartsfinalförlust mot Vitryssland i veckan.

Christer Ostbåge och de andra blev så häpna att de låtsades att sporten hockey inte fanns längre, och när hela svenska folket behövde studioanalys och terapeutiska bilder från matchen Ryssland-Tjeckien visade SVT curling. Hallå!

På Expressen drabbades minst en medarbetare av hjärnblödning och satte rubben "Skyldiga: De svek sitt land" vid sidan av talibanbilder på spelarna. Som om Sudden och Salo vore jämförbara med Quisling eller Bergling.

Bara några minuter efter matchen vrålade samma tidnings websajt "Skäms, skäms, skäms" så högt den bara kunde. HALLÅ!!!

Jag tycker också att hockey är viktigt. Nästan lika viktigt som musik, luft, sex och sömn. Men man går ta mig F-N inte in i ringen och sparkar en boxare i huvudet när han ligger knockad och utslagen på mattan. Så gör man bara inte. Basta.

Tommy Salo fick pucken i huvudet. Sportjournalistiken efteråt var puckad i huvudet. Men Peter Jihdes förlustintervjuer var poesi:

"Vad tänkte du när du fick pucken i huvudet?"

"... det här var inte någon av mina bättre stunder."

Det ljuvliga svenska damlaget med 15-åriga målvaktshjälten Kim Martin strök balsam på vår sargade svenska hockeysjäl med sin glöd och sina glädjetårar.

Men ärren kommer naturligtvis inte att försvinna, de kommer sitta kvar som en blek rodnad så länge vi lever. Vi kommer aldrig att kunna sopa Salt Lake City under mattan. Vi kommer aldrig att kunna LITA helt och fullt på ett svenskt hockeylandslag igen. Någonsin.

Det enda som möjligen kan sudda ut nesan är att fotbollslandslaget vinner VM till sommaren. Hur sannolikt är det scenariot?

Tja, tänker vi efter lite så var Sverige-Vitryssland en oerhört vacker hockeymatch, ett tragikomiskt drama vars natur fångas i en perfekt mysrysarfrysning när Tommy Salo halvträffar pucken med sin besynnerliga, omöjliga, förhäxade hoppnick.

Sverige? VM-guld i fotboll? Tja, varför inte?

Gräset är nog alltid grönare på andra sidan vinter-OS.

Kanske måste vi nedstiga i helvetet för att kunna uppskatta himlens fröjder?
GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons