Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ordinärt och utan överraskningar

Annons

Den gode doktorn är den sydafrikanske författaren Damon Galguts femte roman. Den utspelar sig efter apart-heid-eran i ett före detta homeland någonstans i en gudsförgäten del av Syd-afrika.

Där arbetar den desillusionerade vite läkaren Frank på ett sjukhus utan vare sig resurser eller patienter. De få läkare som arbetar där har mestadels inget att göra, dels för att alla något mer komplicerade fall slussas vidare till ett större sjukhus, dels för att lokalbefolkningen inte ens känner till att sjukhuset existerar.

Till denna civilisationens sista utpost anländer så läkarpraktikanten Laurence, som startar en uppsökande verksamhet, där sjukhusets personal ger sig ut i de omkringliggande byarna för att informera och hjälpa direkt på plats. Frank blir chef för sjukhuset, varpå Laurences projekt rinner ut i sanden och sjukhuset återvänder till det gamla beprövade igen.

Denna händelseutveckling antyder att man kan uppfatta Laurence som en symbol för det nya Sydafrika med en skön ny värld hägrande i framtiden.

Analogt kan Frank uppfattas som en symbol för det förstelnade i samhället som inte vill förändra; utan att för den skull nödvändigtvis gilla det gamla.

I en sådan allegorisk läsning finns troligen en skarp kritik av det samtida Sydafrika och av hur det nya har fått stå tillbaka för konservativa krafter.

Men för den som inte har järnkoll på situationen i Sydafrika blir detta aldrig särskilt tydligt eller uttalat. Det mesta i romanens undertext riskerar alltså att omärkt passera en förbi.

Dessutom är romanen på inget sätt särskilt märkvärdig. Den är förvisso välskriven och stilistiskt säker, men innehåller inget överraskande, vare sig i intrig eller form. Den är lite väl traditionell för att lyfta över det ordinära.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons