Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Officiellt finns det inte

Annons

Slavar tillhör inte historien. År 2003 finns fortfarande slavar på många håll i världen.

Under det blodiga, tjugoåriga inbördeskriget i Sudan har den arabisk-muslimska befolkningen i norr, försökt kväsa huvudsakligen svarta befolkningen i söder. Mer än två miljoner människor dött. Dubbelt så många har tvingats fly sina hem. En halv miljoner sudaneser lever i landsflykt.

Mindre uppmärksammat är att samtidigt har ett tjugotal tusen barn och kvinnor från södra Sudan kidnappats för att säljas som slavar i norra Sudan. Trots överväldigande bevis har Sudan officiellt totalt förnekat att slaveri existerar ända fram till 1999.

Inte undra på att fallet Mende Nazer väckte så stor uppståndelse. Denna tjugoåriga sudanesiska kvinna lyckades för tre år fly slaveriet - när hon befann sig i London hos en högt uppsatt tjänsteman på den sudanesiska ambassaden!

Sudans fundamentalistiska, muslimska regim hävdade att hon arbetade som au pair. Från sex på morgonen till midnatt. Sju dagar i veckan. Utan betalning.

Nej, nej, inget slaveri.

Nu kan vi i alla fall läsa hennes egen historia i boken "Slav", som utkom på engelska förra året, skriven tillsammans med den brittiske journalisten och Sudan-kännaren Damien Lewis.

Föga förvånande är det en oerhört sorglig och tragisk berättelse, samtidigt är den något mycket mer. Det är inte en slavs berättelse utan en människans.

Mende Nazer tillhör Sudans urbefolkning nuba, som är muslimer men vars tro också har traditionella, animistiska inslag. 1992 rövades hon bort av den muslimska, arabiska milisen och såldes som slav till en familj i Sudans huvudstad Khartoum.

Mende Nazer var tolv år gammal. Slavpriset: mindre än femhundra kronor.

Som slav fick Mende Nazer under åratal aldrig komma utanför sina ägares hus. Hon var hushållsslav. Hon blev fysiskt och psykiskt misshandlad. Men aldrig, vilket är ovanligt, sexuellt utnyttjad, därför att den som bestämde i huset var kvinnan, inte mannen.

"Slav" är en mycket upprörande och mycket gripande läsning. Bokens styrka beror delvis på att en stor del behandlar hennes lyckliga barndom före slaveriet, även om hon också återger den fruktansvärda erfarenheten av att bli omskuren. I Sudan tillämpas ofta den värsta formen av könsstympning, den så kallade faraoniska.

Mende Nazer lyckas också skildra hur en människa gradvis bryts ned och gradvis förlorar sin mänsklighet. Därvidlag för boken tankarna till nobelpristagaren Imre Kertész "Mannen utan öde".

Men det är som en sann berättelse om slaveriet i vår tid som "Slav" är mest angelägen, det vill säga om den på något sätt kan få situationen att förändras.

Och det är inte enkelt. Betänk att det krävdes enorma insatser under flera år för att Mende Nazer skulle få permanent uppehållstillstånd i Storbritannien. Idag bor hon i London och utbildar sig till sjuksköterska.

Till Sudan kan hon förmodligen aldrig återvända efter att ha berättat sin historia. Officiellt existerar i princip inte slaveri i Sudan.

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons