Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu vill ordföranden se förändringar

Annons

Östlund Bäckehag, som förutom befattningen som ordförande i Dalateaterns stiftelse också är vice ordförande i regionala utskottet i landstinget (som beviljar Dalateatern stöd), tog omedelbart initiativ till den diskussion på den politiska nivån när hon såg att Dalateaterns verksamhet hör till den allra dyraste i landet.

Samtidigt tycker hon på sätt och vis att utfallet är logiskt, sett till hur teatern arbetar och till dess förutsättningar.

- Det finns bara fyra stora så kallade A-scener i Dalarna. Dalateatern är hänvisad till mindre scener för att kunna möta sin publik. Vi har 15 kommuner att täcka och långa avstånd. Då går det åt en hel del resurser och tid för att turnera.

Under 2003 gavs för vuxna, ungdomar och barn Shakespeares Stormen i Falun och för vuxna Göthes La strada del amore på en länsturné som omfattade tolv kommuner. Därutöver spelade Dalateatern Gå i mitt gräs i ett stort antal bygdegårdar och gav så kallad soppteater i Falun. Barn- och ungdomssatsningen omfattade Lilla rädslan (och ingick alltså i Stormen).

- På barn- och ungdomsidan tycker jag att vi jobbar på ett riktigt sätt. Där vill vi spela MED publiken och inte bara FÖR den. Föreställningarna har interaktiva och pedagogiska inslag och det är klart att det är dyrare att göra sådan teater, eftersom vi då spelar för mindre publikgrupper.

På bygdegårdarna kan publikplatserna vara begränsade till 80-90 stolar. På stora scenen i Falun kan pjäser ges för 450 personer.

- Lokalerna i Falun innebär begränsningar för Dalateatern. Vi måste samsas med Folkets hus konferenser vad gäller den stora scenen. Men det kostar oss 6 000 kronor om dagen att hyra den scenen av Folkets hus. Repetitioner blir dyra och scenerier måste sättas upp och plockas ned när stora scenen ska användas till annat.

För att kunna ge mer teater för en större publik skulle Dalateatern behöva tre scener i Falun, anser Östlund Bäckehag.

- Att siffrorna ser ut på det här sättet beror också på medvetna konstnärliga val. Jag är säker på att vi genom våra turneer ut till bygdegårdarna nått människor som annars inte skulle gått på teater alls, för vilka det inte är ett alternativ att åka in till våra scener Falun. Det är klart att sådana föreställningar blir dyrare per såld biljett. Jag vet inte hur andra läns-teatrar gör med sina turneer.

- Vi vill att Dalateatern ska vara en motkraft till den kommersiella teaterkulturen. Men det får förstås inte betyda att vi inte kan göra det på ett engagerande och tilltalande sätt för fler människor.

- Pjäsen Masjävlar är ett bevis på att det går att sätta upp bra teater som lockar en stor och bred publik, utan att vi kompromissar med våra innehållsliga ambitioner. År 2002, när vi gav Masjävlar, hade vi betydligt bättre siffror, säger Östlund Bäckehag.

Hon avslöjar att landstinget kommer att kräva att Dalateaterns publikarbete förändras för att bli effektivare.

- Det utgår ju landstingspengar också till länsteaterföreningen för publikarbete. Detta borde gå att samordna med Dalateatern och amatörteatern - vi har begärt besked om hur publikarbetet ska kunna organiseras om.

Styrelsen kommer nu att granska hur det ser ut för Dalateatern för 2004 med publiktillströmningen.

-Vuxensidan i Dalateaterns verksamhet måste vi efter det här vara beredda på att ifrågasätta. En ny måldiskussion måste till. Vi vill ju att Dalateaterns innehåll ska göra det möjligt för publiken att växa som människor och belysa samhällsproblematik. Vi måste fundera över vad vi sätter upp för pjäser och på hur vi ska kunna göra en teater för alla.

Den statliga satsningen på ett nationellt uppdrag att arbeta med barn och ungdom fortsätter också nästa år. Men efter det måste landstinget gå in med ytterligare anslag om Dalateatern ska kunna fortsätta med sin verksamhet i nuvarande omfattning.

- I den vevan blir det förstås aktuellt att se över hela verksamheten, säger Ann-Christine Östlund Bäckehag.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons