Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Norénpjäs ska möta landsortspubliken

/
  • Yngve Sundén tror att pjäsen han är med i premiären på på lördag, Lars Noréns Natten är dagens mor, kommer att fortsätta spelas också om 100 år. Så bra är den.  Foto: Stina Rapp

Annons

Säg "ett Noréndrama" eller "en Norénjul" och också människor ointresserade av teater vet vad du pratar om - skevheter i en krisande, dysfunktionell familj kommer upp till ytan.

Norén är faktiskt en världsdramatiker. Han är den som bredvid Shakespeare spelats mest i Dalarna de senaste tio åren. Stora och små orter har mött hans egna pjäser Demoner, Krig, Kyla, Skuggpojkarna och Terminal och hans regi i klassiker som Lille Eyolf, Hamlet och Måsen.

Till dessa kan läggas också andra pjäser i Riksteaterns tematiska satsning på brott och straff, som Norén initierade under sin tid på Riksteatern.

Men pjäserna i Dalarna av Norén själv har under 00-talet varit på ganska långt avstånd från hans stora genombrott som dramatiker, familjedramerna Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud från 1982-1983.

Pjäserna fick stort folkligt genomslag, inte minst tack vare dramatiseringarna för TV, som då bara hade två kanaler. De omfamnades däremot inte självklart av Teatersverige, som var mitt uppe i en trend med mer samhällsdebatterande material.

- Norén gick tillbaka till en psykologiskt realistisk tradition och var tydligt inspirerad av dramatiker som Eugene O'Neill och Tennessee Williams. Det här var en tid när Peter Oscarson var stor i Teatersverige, säger Yngve Sundén.

Han såg Natten är dagens mor i Malmö 1982 med Kåre Sigurdson som Martin, pappan i den familj som driver ett hotell på en mindre ort. Nu ska han spela samma roll själv i Dalateaterns nya uppsättning i regi av Åsa Ekberg-Kentros.

- Det är det bästa material jag arbetat med på 25 år, säger han utan att tveka och konstaterar att han därmed rankar Norén högre än Anton Tjechov, Henrik Ibsen och Arthur Miller, som han arbetat med.

- Pjäsen och texten har alla kvaliteter. Dialogen är rapp och faktiskt rolig. Det vi säger är talspråksmässigt och trovärdigt. Lars Norén har en fantastisk precision med orden. Det märks att han är poet i grunden, säger Sundén.

- Allt som står i texten är väsentligt. Allt. Varenda "nu" och "och". Det är väldigt genomtänkt. Det kan verka vara ett vardagigt samtal i familjen, men allt är som sägs är betydelsebärande.

Sundén, som tillhört Dalateaterns fasta ensemble i många år, tror att identifikationsmöjligheterna är stora - problemen för karaktärerna att nå varandra, deras strategier och roller i familjemedlemmarnas interagerande.

Men frågan om Martins alkoholproblem är katalysatorn för en underliggande problematik eller själva orsaken till problemet går inte att besvara, menar han.

- Det blir litet som hönan eller ägget. Familjen är dysfunktionell. Martin är alkoholist. Det ena hör ihop med det andra.

- Man ser ju hur han kämpar för att det ska vara bra för familjen. Han försöker ju verkligen skapa god stämning och att alla ska trivas.

För att fördjupa gestaltningen har ensemblen träffat alkoholister och diskuterat alkoholism.

- Det vi framför allt har lärt oss är att det inte finns något som kan stoppa kraften i beroendet. Människor kan vara beredda att supa bort äktenskap, ungar... allt, ända tills de inser att de behöver hjälp.

- Samtidigt är alkoholism inget man pratar om. Jag känner en nykter alkoholist och skilde sig. Han säger att han inte kan prata med sin exfru om sin alkoholism.

Sundén understryker att Noréns pjäs är så mycket mer än en studie i vad alkohol kan göra med en familj. Pjäsen ifrågasätter hur vi lever, vad som är viktigt i livet, utforskar relationer, låsningar och maktstrukturer.

- Jag har ju också jobbat med nyskrivet material, kanske särskilt på senare tid. Det är sällan den dramatiken håller den här klassen. Jag tror att Natten är dagens mor kommer att spelas om 100 år. Det tror jag definitivt.

- För mig som skådespelare är det oerhört roligt att gå tillbaka till grunderna för teatern - det här med den psykologiska teatern. Den kan ibland glömmas bort idag. Formen, syftet och målgruppen kan hamna i förgrunden, säger Sundén och nämner Stanislavskij, teaterteoretikern som mer än någon annan fokuserade på skådespelarnas inre arbete och som fullt ut tog naturalismen till teatern.

- Med det här verket av Norén får jag återupptäcka hur teatern i sig har en inneboende magi. Teatern anstränger sig ibland för att göra pjäser för sin samtid och det går att dölja dåliga texter med musik och ljus. Här räcker texten och dramat.

Samtidigt, avslöjar Sundén, är det mycket hårt arbete med att gå in i det allvarliga stoffet. Repetitionerna har haft ett pris.

- Man blir väldigt trött. Det finns mycket smärta i den här pjäsen att ge sig in i. Ofta måste vi bryta efter en halv arbetsdag för att vi tappat fokus.

Dalateatern har genomfört repertoardiskussioner, bland annat med lokala arrangörer. Beskeden från dem har enligt teaterchef Gugge Sandström varit entydiga.

- De har sagt att vi inte än en gång ska komma till dem med "en gubbe med gitarr". "Ge oss riktig dramatik", har de sagt. Jag tror att den här Norénpjäsen kommer att fungera, säger Sandström.

Dalateatern har strukit ned materialet och tagit fram en scenlösning som ska vara användbar också på små scener. Två spelperioder ges pjäsen i Falun. Därutöver handlar det om spelplatser som Kulturhuset i Idre, Wasabio i Rättvik och Fors Folkets hus.

Det kan synas vara en tulipanaros.

Lars Norén - Dalarnas småorter.

Eller så är det rätt.

Det är kanske precis där han ska spelas?

Norén till folket.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons