Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nära livet och kosmos

Annons

Hennes bilder verkar nära livet och döden. Det märkliga med hennes visionära berättande är att det så obehindrat rör sig fritt från gräsrot till kosmos, från det lilla livet till den stora världsdramatiken.

Två storheter inom textil monumentalkonst har inspirerat Eva Ek-Schaeffer: Hennes lärare på Konstfack, Edna Martin, och den norska Hannah Ryggen, som 1962 ställde ut sina berättande gobelänger på Moderna museet och som drabbade den då unga konstfackeleven som en uppenbarelse.

Eva Ek-Schaeffer grundar sitt eget berättande på det jordnära och vardagliga. Hon använder en lätt naiviserad ton som förstärker närkänslan.

Sina myllrande monumentala vävar lyckas hon hålla samman och bygga ut till storslagna epos på sagans och mytens grund.

Kanske kommer hennes känsla för den strålande stjärnhimlen från barndomen i Lappland (hon är född i Gällivare 1941). Liksom de kraftfulla samiska färgerna. I "Bandväverskan" far samekvinnan genom natten på en björns rygg, medan hon väver sitt granna band av månens runda granna garnnystan.

Ullen i Eva Ek-Schaeffers egna vävar kommer från Wålstedts i Dala Floda. Hon färgar den själv och blandar ullen med lin och silke.

Sedan 70-talet har hon sin ateljé högst upp i Friggars kvarn på Fårö. Det gotländska sagoarvet, Gutasagan, har berikat hennes bilder i många versioner.

Stark livskänsla går hand i hand med sorg i motiven. Ofta väver hon in ett litet barn med drag av dottern Maja, som dog vid 12 års ålder.

En av Ek-Schaeffers mest uppmärksammade vävar berättar om de kurdiska flyktingar som drev iland på Fårö i bräckliga båtar i decembermörkret 1991.

Ett nyutkommet praktverk, utställningskatalogen "Livstrådar knyts. Bildvävar av Eva Ek-Schaeffer", med texter av Jan Brunius och Märit Ehn, bidrar till att lyfta fram detta alltför okända konstnärskap.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons