Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musiken hade behövt en mindre lokal

Annons

Ibland är också en liten form för stor. Missionskyrkan i Borlänge, till vilken dryga 60 personer kom

i går kväll, kändes som en för stor lokal för den musik som La Donna Forte framförde.

Om den inte är kammarmusik vad skulle den då vara? Rumsmusik? Mycket intim i alla fall. Med en basso continuo bestående av bara barockcello och chitarrone ställdes i Missionskyrkan särskilda krav på Luisa Garcìa Åhnberg, som spelade barockcello.

Men det är oklart om hon märkte hur mycket hon dominerade ljudbilden på sitt underbara instrument, med mycket fin klang och patina. För Garcìa Åhnberg tycktes vara helt inne i musiken (i och för sig ett sympatiskt drag). Publiken fick å andra sidan klart för sig de ojämlika resurserna i volym när Suzanne Persson spelade en av henne själv sammanställd svit i a-moll för luta, av den mystiska mademoiselle Boquet.

Sviten hörde avgjort till konsertens finaste inslag, men här gällde det verkligen att spetsa öronen!

Alten Linnéa Bergling har helt specialiserat sig på den sångteknik som krävs för denna tidiga musik. Hon förhöll sig tämligen kyligt till verken och tog bara här och var ut svängarna på det sätt som viss musikforskning påstår var mycket vanligt.

Vid samtliga sådana tillfällen fick framställningen ytterligare dimensioner.

Det gällde Rossis klagosång över Maria Eleonoras känslor vid beskedet om Gustav II Adolfs död och vredessången Tradimento av Strozzi.

Konserten igenom ramade trion trevligt in musiken med berättelser om instrument och verk, men av de utlovade 1600-talskläderna såg vi inget.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons