Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Musikal i högt tempo

Annons

När jag såg "Rent" på premiären i Stockholm föll jag helt för musiken, sången och dansen men inte för rollgestaltningarna, som på ett par undantag när inte räckte över rampen. Men nu sitter föreställningen, nu är "Rent" det unga, moderna mästerverk, som man hade hört att det var i USA, och jag är lyckligt beredd att ändra uppfattning därvidlag.

Sällan har väl Dalarna fått en så stjärnspäckad ensemble i en turnerande musikal, och det beror nog bland annat på att ingen av dagens aktörer var stjärnor när arbetet med "Rent" började.

Hela ensemblen bestod av relativt rutinerade unga andraplansskådespelare, som fick och tog sin chans i "Rent": Jakob Stadell, Fredrik Swahn, Thérèse Andersson, Conny Bäckström och allt vad de heter.

Och dessutom föreställningens stora sensation (det är hon fortfarande) Sarah Dawn Finer, före "Rent" nästan amatör, men redan från början en av föresällningens profiler.

Den unga ensemblen, många med bakgrund i Wallmans salonger, vår bästa plantskola, tar sig an en svart, modern version av Puccinis "Bohème" i rocktempo.

Den skrevs av amerikanen Jonathan Larson, vars öde nästan hade kunnat vara en av rollerna i musikalen. Han dog i hjärnblödning mellan generalrepetition och premiär 1996.

Musiken är full av hälsningar från såväl Puccini som moderna rockkompositörer, vilket inte alls stör utan tvärtom ökar melodiernas originalitet.

Det svåra för aktörerna är att "Rent", liksom operor, är genomkomponerad, det vill säga, det talas nästan inte, allting sjungs, precis som i "Joseph and the amazing technicolor dreamcoat" utan att annars jämföra "Rent" med denna bagatell.

Detta ställer stora krav på rollgestaltningen. "Rents" ensemble klarar de kraven nu.

Föreställningen lever fortfarande högt på ungdomlig vitalitet och rasande tempo, framförallt i massnumren, som är "Rents" största styrka.

Men visst tar man solisterna till sitt hjärta också. Thérèse Andersson, som spelar Mimi (visst, hon heter det, precis som i "Bohème") såg jag första gången som en sprakande vital Sandy i "Grease" i Skövde. Här tar hon ytterligare ett steg närmare det West End i London dit så många svenska musikalartister tycks sträva.

Hon sekunderas bra av Anna Widings Maureen med härlig sångröst.

Jakob Stadell och Fredrik Swahn gör fantastiska saker med rollerna som Mark och Roger, roller som när det gäller hjältar i musikaler även här förutsätts vara lagom opersonliga och androgyna. Det struntar Stadell och Swahn i. De ger "järnet".

Men, precis som i Stockholm är det ett par av rollerna bakom man tar med sig hem, Sarah Dawn Fines utstrålning som Joanne och Conny Bäckströms underbara "transa" Angel, som bjuder oss att skratta, ett skratt som fastnar i halsen och (jodå!) övergår i gråt, när han döende i aids visar upp hela sin tragik i slutet av föreställningen.

"Rent" spelas runt om i Dalarna i veckan. Det lär vara svårt att få tag på biljetter. Men försök, det lär dröja innan en stockholmsuppsättning ger sig ut på "bystan" igen med alla de ursprungliga skådespelarna.

Därtill är "Rent" Rockmusikalen med stort R, fjärran från och långt ovanför lättviktare som "Fame" eller "Grease".

ÅKE STRÖMMER

Mer läsning

Annons