Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moodysson vs Gud

Annons

På bara två filmer skapade sig Lukas Moodysson positionen som en av svensk films mäktigaste. Han gjorde det genom att placera allvarliga tankar i en lycklig miljö som fick jättepubliken att lämna bion med ett leende.

Efter "Tillsammans" sa han att det var viktigt att göra publiken hoppfull och upplyft. Trots det är hans tredje film en obönhörlig språngmarsch in i mörkret.

- Det är en flicka som springer på en väg. Varför springer hon på en väg? Det är det filmen handlar om. Det är en av filmens nyckelscener, säger Lukas Moodysson.

Flickan som springer är Lilja, en 16-årig tjej som växt upp med sin mamma i en förort i ett av länderna som en gång tillhörde Sovjetunionen. När filmen börjar lämnar hennes mamma henne ensam och flyttar till USA med sin ryske man. Det är början på Liljas helvetesvandring.

- Det handlar om ett barn som sviks av alla, säger Lukas Moodysson, som fortsätter att se världen ur barns och tonåringars ögon, precis som i "Fucking Åmål" och "Tillsammans".

Han var redan i gång och skrev på en annan film när en mässa i h-moll av Bach i ett slag uppenbarade "Lilja 4-ever".

- Jag visste, inte tänkte, att jag ville skriva en sådan mässa för vår tid. Filmen kom till mig väldigt plötsligt. Det var ingen tvek-an.

Den var redan färdig, säger han. Men det hände ändå mycket på vägen. De teologiska tankarna fick ta ett steg in i kulisserna när Liljas öde trängde sig på.

- I början handlade den mer om var är Gud när världen är ond. Samma frågeställning som "Vart tog Gud vägen i koncentrationslägren?". Det blev en för teoretisk film och jag blev mer intresserad av den fysiska verkligheten.

Men trots att Jesus inte uppenbarar sig är Himmelriket och dess änglar i högsta grad närvarande.

- Det här är den mest hoppfulla film jag gjort. När det är som mest becksvart finns det någon som tar emot. Jag tror på Gud, jag tror på Jesus, jag tror på änglar.

Lukas Moodysson är en passionerad filmare. Han tillhör de alltför sällsynta regissörer som inte bara gör film bara för att det är kul. En av orsakerna till hans framgångar är sannolikt att de är så personliga, att det är hans egen världsbild han skildrar.

- Det som sätter i gång alla filmer är att jag inte kan sova. De frågorna jag ställer när jag inte kan sova är de jag försöker besvara i mina filmer.

Inför "Lilja 4-ever" plågades han av tankarna att det i hans egen stad Malmö och överallt i Västeuropa lever kvinnor som tvingas till prostitution efter att ha lurats hit från fattiga länder i hopp om jobb.

- Det var en händelse där en kvinna hoppade från en bro och tog sitt liv i Malmö. Sådana saker händer hela tiden överallt.

Fattigdomen i öststaterna ser Lukas Moodysson som den andra sidan av rikedomen i väst.

- Samhället som Lilja kommer från är som negativet av ett foto av det samhälle vi lever i. Det finns trådar mellan oss som vi inte vill se, men som inte är svåra att se. Företag flyttar dit för att få billigare arbetskraft, och i den mest extrema formen importereras barn för att användas i prostitution.

När idén till filmen kom var vägen till inspelning kort. Lukas Moodysson ler åt att han kastade sig in i projektet utan att tänka över problemen med att göra en film om ungdomar som talade ett språk han inte förstod och levde i en miljö han bara ytligt kände till.

Det var inte lätt att hitta Lilja och de andra ungdomarna i filmen. Dagen innan det var dags att sätta i gång med inspelningen väntade han nervöst på att Oksana Akinsjina skulle bli klar för huvudrollen.

"Lilja 4-ever" ligger på flera sätt närmare Lukas Moodyssons debutfilm "Fucking Åmål" än andra filmen "Tillsammans". Med rastlös kamera följer vi några tonåringars vardag och drömmar om ett uthärdligt liv.

- I motsats till "Tillsammans" gjorde vi "Fucking Åmål" och "Lilja" i en slags nybyggaranda. "Fucking Åmål" var min första film, "Lilja" gjorde vi i ett annat land. Det var samma känsla av att åka ut i öknen och bygga. På ett positivt sätt en lite oproffsigare inspelning.

Lukas Moodysson har svårt att tro att han kommer att upprepa publikframgångarna från de förra filmerna. Den är för tung för det.

- Till skillnad från de andra filmerna känns det inte som om storleken på publiken kommer att säga något om hur bra filmen egentligen är.

Men han inser också att många kommer att gå och se filmen för att de tyckt om hans tidigare.

- Visst tycker jag det är intressant att jag med de tidigare filmerna byggt ett slags podium och det podiet ställer jag något som folk inte väntar sig. (PM)

TORBJÖRN IVARSSON

Mer läsning

Annons