Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Merete Mazzarella behöver inte sova på parkbänkar

Annons

Merete Mazzarella förklarar sig vara finlandssvenska trots danskt och finländskt ursprung. Sitt italienska namn har hon från sitt första äktenskap. Hon är född 1945, flyttade som diplomatbarn runt i världen, har gett ut en rad böcker, medarbetat som kritiker och kolumnist i finska och svenska tidningar och är professor vid Avdelningen för nordisk litteratur vid Helsingfors universitet.

böcker |

Linjer mellan stjärnor

Om identitet

Merete Mazzarella

Forum

Nu kommer hennes bok Linjer mellan stjärnor - Om identitet. I den spelar hennes finlandssvenskhet och hennes kringflackande barndom viktiga roller.

Hon skriver: "Jag älskar finlandssvenskheten därför att mitt arbetsredskap är språket och därför att min finlandssvenskhet tvingat mig att reflektera över språk."

Vidare konstaterar hon att hennes ställning som privilegierat diplomatbarn, uppassat av chaufförer och husor, också hade något gemensamt med krigsbarn, invandrarbarn och flyktingbarn. De tvingas alla vara medvetna om minnets roll, eftersom en del av det de är finns på annat håll.

Merete Mazzarella betonar att det är sin identitet hon i första hand skriver om. Hon erkänner att inga lärare och inga läsupplevelser varit livsavgörande för henne och att hennes käraste lektyr i tidiga tonår var Enid Blyton.

Frankt redovisar hon att hon är skräckslagen inför smärta och tacksam över att aldrig ha behövt mobilisera det hjältemod hon misstänker att hon inte har. En sak tycker hon är "bra synd", att hon aldrig demonstrerat eller häftigt brunnit för någonting.

Titeln Linjer mellan stjärnor syftar på hur man i gången tid band samman stjärnorna med osynliga linjer och tyckte sig se gestalter, oxar, lejon och så vidare och namngav stjärnorna och skapade berättelserna kring dem utifrån dessa stjärnbilder. Mazzarella slår fast att detta visserligen inte förändrade stjärnhimlen men väl människors sätt att uppfatta den.

Det är en tankebok hon skrivit. Den är rik och mångfasetterad och späckad med berättelser ur antikens mytologi, ur litteraturen, ur massmediernas återgivande av märkliga människoöden och ur hennes eget liv. Ofta är den frustande rolig och mest absurt uppsluppet är ett avsnitt om hennes julfirande med f d makar, svärmödrar, ingifta och så vidare: "I England träffade jag tredjedag jul i fjol min f d mans andra frus nye mans son från ett tidigare äktenskap... Jovisst, jag träffade också min f d man Silvester, hans andra fru Jiggy och hennes nye man John ...". Så där rullar det på. Allt kopplas direkt eller indirekt till detta vad identitet egentligen är, hur den står i förhållande till meningen med livet och hur olika tider och synsätt påverkar den.

Att läsa Merete Mazzarella är som att trassla in sig i maskorna i ett fiskenät och till sist förtjust uppleva att man faktiskt fick ordning på det bara genom att skaka det.

Hon blandar oförskräckt och förutsättningslöst stort och smått. Hon berättar glatt hur hon utnämnts till italiensk filosof genom ett missförstånd och påvisar i nästa ögonblick hur klasstillhörigheten styr oss samtidigt som den skapar oförlåtlig orättvisa.

Som den gången hon satt glåmig och gravid på Köpenhamns central efter att ha kräkts oavbrutet under en resa och togs för en i A-laget och kördes ut av två ambitiösa poliser tillsammans med övriga hemlösa under fältropet "Här får ni inte sova!". Skammen hon kände och sedan insikten "att jag borde ha fått vara kvar i den där väntsalen därför att jag till skillnad från de andra inte var utsatt, därför att jag egentligen inte alls 'behövde' vara där".

Linjer mellan stjärnor famnar med andra ord också betydligt mer komplicerade frågor är den renodlade identiteten.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons