Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mening med ny innebörd

Annons

Den här lediga eftermiddagen är som gjord för att återupptäcka Ebba Grön.

Det är ett av de band som är cementerade på min tjugo-bästa-genom-tiderna-lista.

Det trodde du inte, du gissade att jag på den bara har Otis, Percy, Aretha, Marvin, Kinks, Rolling Stones, Bowie, Dylan, Kent och Brandos.

Men.

Tjenare.

Ebba Grön har gjort en av mina absoluta favoritlåtar, "Scheisse".

Den sa så här åt mig som tonåring: "Jag har mina tankar/mina tankar är vapen som slåss/mina tankar är vapen för oss/mina tankar är det sista som ni tar".

Det är starka ord för en som bara var ung och... ja, du vet.

"Ung & kåt" ja, en hygglig Ebba-låt, men den har inte det där som jag går i gång på. Den är lite för rebellisk. Herregud, jag vågade inte ens tänka titeln som finnig, fjortonåring Four Tops-kille.

Difgård, vän och fotograf, anser att jag saknar musiksmak, det vill säga att jag inte gillar det han gillar. Men när han en sen kväll hittade Ebba Grön bland albumen på tredje cd-hyllan, vrålade han och propsade på att spela "Die Mauer" på gonzo-volym.

Samlings-cd:n har legat framme på vardagsrumsbordet sen dess och i dag passar det att lyssna på den.

Men det kräver koncentration, och jag kan inte koncentrera mig.

Inget ter sig självklart. Jag känner mig som en snubbe i en Kafka-roman. Vankar av och an. Och allt är rastlös pölsa.

Jag har i två månader kämpat och slitit, bönat och bett om att begäret ska försvinna. Jag gick ner till fem cigg om dagen. Kroppen, van med ett paket om dagen, skrek efter mer. Den känslan... jag vill inte ens att en Leksandsspelare ska få uppleva den.

I går fimpade jag helt. Det var lätt. Desto svårare är att inte börja igen. Så att försöka komma ner på jorden är det enda vettiga jag kan pyssla med.

Det är alltså sen eftermiddag. Jag är fri och i vanliga fall skulle jag, efter en mugg kaffe och ett bloss, ha parkerat med lugn i soffan.

I stället kommer jag på mig själv med att verkligen sakna röken, den blå cigarettröken, och "Mental istid" får än en gång ny innebörd.

Och för övrigt...

...säger förståsigpåare att Sweets "Little Willy" var bortglömd ända tills Barbados uppträdde med nåt som liknade låten i melodipestivalen. Vi som följde IFK Grängesberg i division 3 i början av 1990-talet glömmer aldrig "Little Willy". Tack vare supporterklubben Mine Army.

...är alla som jag snackar med fullkomligt lyriska över Lars Winnerbäcks senaste cd, "Söndermarken". Särskilt vännen T. hyllar honom, vilket är ett mycket gott betyg. Själv gillar jag Winnerbäcks Eldkvarn-flirtar bäst.

...ska jag kolla in The Refreshments i morron kväll på en krog nära dig. Och jag kan säga att jag ser fram emot att få höra Gävlekillarnas nya låtmaterial. Jag är också väldigt sugen på tacosbuffén före spelningen, om nu sanningen ska fram.

...är "Karlavagnen" i P4 riktigt kul. Om man inte har nåt liv att tala om.

Energi:

Julie Millers "Broken things" (cd-album).

Oenergi:

"Paradiset" (Colin Nutleys slakt av Liza Marklunds deckare med samma namn).

Mer läsning

Annons