Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönikan: Uggla förstörde min förmiddag

Annons

Tre sångfåglar av vitt skilda slag fäller ihop sina vingar samtidigt och landar sedan mjukt i redaktionens cd-holk en vacker förmiddag i maj. Jag låter mig för ett ögonblick förtrollas av Helen Sjöholms svenska vistolkningar. Sedan myser jag med i Paolas tokhippa men ändå så tjusiga engelskspråkiga Stockholmspop. Slutligen låter jag mig förföras av de fem fantastiska spåren på Lotta Wengléns ep "Scratch". Lotta Wenglén som spelade tillsammans med Chip Taylor i Borlänge i fjol. En fantastisk svensk sångerska och låtskrivare som fixar såväl skitig landsvägscountry à la Neil Young som mjuk loungejazz à la Norah Jones.

Lotta Wenglén måste ni leta upp, kolla in, lära känna. Hon gör underbar, svärtad, vacker musik.

PETTERSSON

Förmiddagens musikaliska bönestund får dock ett abrupt slut när postmannen med full kraft slungar in Magnus Ugglas 39-låtars samlingsdubbel i cd-holken.

Den landar som en stor, skitig, krävande, skrikig gökunge, redo att skapa kaos och skvätta lera på de andra sångfåglarnas klädedräkter innan den vrider deras gyllene strupar ur led för gott.

På omslaget till Magnus Ugglas album "Klassiska mästerverk" sitter en svart hårtuss fasttejpad. En anspelning på den gamla klassiska musikseden att klippa hårlockar som souvenirer från idolkompositörerna. En förvånansvärt subtil gest för att vara Uggla? Nåja, den lilla hårlock som tejpats på Uggleplattan ser väl i ärlighetens namn mest ut som könshår. Manlig humor. Fult och läbbigt.

Eftersom förmiddagen lider mot lunch pallar jag inte med Magnus Uggla och hans könshår. Jag knuffar därför tillfälligt ut den besudlade samlingen ur cd-holken, pressar in en sprillans ny smakprovssingel från Space Age Baby Janes frontare Anders "Ljungen" Ljung i stället, och får mig en skön musikalisk fetsmäll på käkbenet.

Marit Bergman, Paola, Mando Diao och nu pinfärskt, svinbra material från Space Age på gång... det råder liksom ingen tvekan om saken längre. Dalarnas poprevolution har inletts. Jädrar anåda.

"Ljungen" har på senare tid jobbat med en ny studioskiva på egen hand, ett album som kommer att ges ut under Space Age Baby Janes fana. Det är mycket hysch-hysch kring hela äventyret, men de välvilligaste ryktena viskar om storsatsning och SABJ-relansering snart-snart-snart.

Och en sak är klar. Om Anders Ljung har fler låtar som "Grace Under Pressure" på lut, då kommer han att slå igenom på en större och bredare front som solorymdbaby än vad Space Age gjorde som band med full rocksättning.

"Grace Under Pressure" är en gjuten elektronisk pophit.

Låter lite som ett möte mellan Moby och Andreas "Glorious" Johnson.

Fäster som ett kardborreband.

"Ljungens" ambienta, färgstarka smakprovssingel får definitivt stanna kvar i cd-holken och putsa fjädrarna tillsammans med flickorna.

Innan sommaren är slut ska förhoppningsvis en fullvuxen, färgsprakande fullängdare från Space Age Baby Jane kunna göra dem sällskap där bland skivorna som glimmar runt så vackert i min cd-spelare. Onekligen en förmiddag att se fram emot med spänning.
GÖRAN PETTERSSON
Nöjesredaktör

Mer läsning

Annons