Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Rör inte vår teater!

Annons

Avgående festivaldirektör Hans Hjorth konstaterar i radions P2 att årets folkmusikfestival i Falun slutade med budgetunderskott på 400 000 kronor. Han konstaterar också att det inte går att arrangera en festival som FFF utan finansiering vid sidan av biljettintäkterna.

Offentligt stöd är ett måste. Sponsorpengar kanske ett nödvändigt ont.

400 000 kronor back är ett ekonomiskt fall framåt för folkmusikfestivalen jämfört med de svidande förlustmiljoner som redovisats många tidigare år. Men om det ringa underskottet är en seger är den av Pyrrhus-karaktär.

Årets festival var bantad till anorexins gräns. Ett evenemang som inte får syre från den kommun det arrangeras i kvävs till döds.

Falu kommun drog in ett planerat stöd på 1,8 miljoner kronor till festivalen, och den trassliga avtalstvisten om pengar och varumärke ska nystas upp i tingsrätten i september.

Folkmusikfestivalen i Falun tycks dock, i sin nuvarande form, vara ställd inför kommunalt ultimatum: Stick från stan eller dö!

Musik vid Siljans ordförande, den förre kulturministern Jan-Erik Wikström, talar i samma musikspegel som Hjorth om den allt tuffare kampen för att få statligt finansiellt stöd till sin festival. Musik vid Siljan tappade ett par tusen besökare i år. Det blir förstås inte lättare att få loss skattepengar till ett evenemang som tappar publik.

Den gångna veckan har länsteaterns verksamhet fått sin släng av sleven. Repertoaren är för smal, publiken sviker, kostnaden per teaterbesök rakar i höjden. 1 433 kronor är ett saftigt pris per teaterplåt.

Eftersom det just den här veckan uppdagats en saftig vårdskandal i Falun kan vi nog lugnt räkna med att en och annan populistisk kackerlacka krälar fram ur mörkret för att jämföra luft med vatten.

"Hur kan landstinget slösa miljoner på teater, konst, musik och annat strunt samtidigt som våra gamla och sjuka rullas runt i sin egen avföring på vårdhemmen?"

Svaret är inte antingen eller, utan både och.

Och tänk om sambandet mellan orsak och verkan ser ut så här: Ett rikt och mångfaldigt utbud av kultur gör Dalarna till ett attraktivt och bra län för arbete, liv och glada besök. Fler invånare, företag och turister ger ett högre skatteunderlag. Vilket i sin tur gör det möjligt att operera fler höftleder.

Voíla!

I ett sådant scenario är kulturen en av förutsättningarna för god sjukvård. Närande, inte tärande. Kanske borde vi satsa MER offentliga pengar på berikande evenemang och kulturinstituioner som FFF, Musik vid Siljan och Dalateatern?

Jag tycker också att Dalateatern skjuter snett ibland. Men på vilket sätt förbättras repertoaren av indragna anslag? Lockar vi mer folk till teatern genom att riva salongen? Vem har råd att betala de 1 500 kronor den osubventionerade teaterbiljetten kostar?

Alternativa räknesätt? Slå ut de där 19 miljonerna som Dalateatern får i driftstöd på antalet invånare i länet. Det blir ungefär 70 spänn per skalle. En knapp hundring om du räknar bort barn, omyndiga och kackerlackor. För 100 kronor per år kan vi alla vara stolta mecenater.

Ska vi lyssna på kackerlackornas knirrande klagoknarr? Naturligtvis inte. Vi ska spreja DDT i deras ögon och ringa Anticimex. Då kanske en framtida folkmusikfestival får tillfälle att bjuda publiken på magiska Tinariwenupplevelser i Falun, som komplement till Gessle på Lugnet.

Då kanske Dalateatern får utrymme att utveckla sin konstart i ett längre tidsperspektiv än den innevarande säsongens, som komplement till stövel-på-snoppen-fars och revyhumor.

Vik därför hädan, kackerlackor!

Rör inte vår teater!

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons