Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Kultur och business

Annons

När ett föremål är mycket välkänt uppstår nästan alltid varianter, kommentarer, anspelningar och förvrängningar. Det är länge sedan vi såg små plastkameler och kängurur målade med kurbitsmönster.

På omslaget till det regionala tillväxtavtal för Dalarna från den 15 februari 2000, som ingen någonsin läste, står en dalahäst som stegrar sig. Kulturministern har en dalahäst i raskt trav på sitt skrivbord på departementet - jag vet, jag har varit där.

RUNNBERG

Bara häromåret var dalahästen central i säsongens mönstertyger hos Ikea - en samtidig signal om bredd och designmedvetenhet. Dalahästen hade spikfrisyr som en punkare, ring i örat och en rosa ros tatuerad på ett lätt obskyrt ställe.

Snopp kan den också ha, anser konstnären Jack Grafström, som gjort 30 sådana dalahästar och som ställt ut sex av dem på ett galleri. Han har planer på att göra 99 stycken i år. Norrlands museum har frågat Grafström om det inte kan få ställa ut de alternativa hästarna.

Men kultur är inte bara kultur, frågan om konstnärlig frihet inte utan andra dimensioner, frågan om provokation eller naturlighet inte alldeles enkel.

I dalahästens fall är kulturen väl i sanningens namn mest business numera. Den processindustri vars led innefattar äldre dalkarlar (jag misstänker att de flesta är över 50) som sitter hemma och täljer på träämnen, säljer ju produkterna vid olika grad av färdigställande.

Men de två dalahästtillverkarna i den lilla byn i Mora vägrar sälja ens omålade hästar till Grafström, som förutom sitt lilla men ack så symbolmättade tillägg också gärna klär dalahästarna i polisuniform eller prästrock.

En Hemköpsaffär som vänder sig till allmänheten men vägrar släppa in och sälja varor åt, låt säga zigenare, ägnar sig åt diskriminering. Men det gör troligen inte dalahästtillverkarna.

De har juridisk rätt att neka Grafström de leveranser om 30 hästar som han beställt. De bedömer det inte som i sitt (ekonomiska) intresse att det dyker upp så här potenta hästar i gallerier och museer. Företagens egna försök med mer manliga hästar, för idén är inte oprövad genom åren, har gjort (ekonomiskt) fiasko.

Patent- och registreringsverket nekade Grafström mönsterskydd för sin hästtyp. I verkets ögon är hästarna för lika vanliga dalahästar. I tillverkarnas ögon är de för... ja, "olika". Idel motgångar för Grafström alltså, som det ska vara för bra konstnärer.

Han får väl såga, tälja och slipa själv. Den konstnärliga genvägen att få ämnen av dem som har helt andra avsikter än Grafström, nämligen att göra sig en hacka, är tydligen stängd.

Är hans dalahästar bra konst? Det är klart att de är!

Hade de varit dålig konst skulle alla gäspat uttråkat.

Nu har alla en åsikt.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons