Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som gör avtryck

Annons

konst | Leksand

vägskäl 2004 Ljus i februari

Leksands kulturhus

13/2-13/3

Utländska gästutställare, mer vana vid internationella biennaler och andra konstmetropoler, fortsätter att komma till Leksand, nu för sjunde året i rad.

Av de tio kvinnor som bjudits in i år kommer en från Makedonien, en från Holland, två från Montenegro och resten från Sverige.

- I grunden handlar det om att de sympatiserar med tanken på att gränslösa kulturmöten berikar och stärker förståelsen folk emellan, säger Jovica Marceta, initiativtagare och tillsammans med Dag Franzén kommissarie.

Efter det stora kriget på Balkan har konsten intagit en starkare position bland allmänheten än det gjorde tidigare. Konstnärerna ägnar sig övervägande åt idékonst.

- Konst ska inte bara vara konst. Det finns mycket mer kraft i konsten än så, säger Biljana Bakaluca från Montenegro, en av de konstnärer som närvarar vid utställningen.

Att begränsa konst till en estetisk fråga känns omöjligt i ett läge där man måste kämpa för att överleva, är hennes förklaring.

Hon har ofta ett politiskt innehåll i de verk hon visar i utställningar runt om i världen. Installationen i Vägskäl handlar däremot om identitet.

Vad är mer unikt än våra fingeravtryck? Överallt i livet sätter vi våra avtryck - när vi arbetar, när vi skakar hand, när vi älskar. Bakalucas belysta fotografier av tår underifrån kan ses som roliga former. Men de leder också vidare till tankar om hur individens steg och handlingar i livet påverkar skeenden man måste ta ansvar för.

Hennes landsmaninna Irena Lagator tar ett humoristiskt grepp på identitetstemat med sina jättefotografier av benor uppifrån.

Utställningsrubriken Ljus i februari kan förstås tolkas hur fritt som helst.

Ljus i mörkret upplever man onekligen av Aleksandra Jarosz Laszlos fräcka och humoristiska måleri. Liksom av Emma Bilbäcks naturfoton, där hon gått ut och målat snön på granarna i granna färger. En grimas mot vårt sätt att manipulera naturen. Blir det sötare så här, undrar hon ironiskt och titulerar verket Aspartam, efter det konstgjorda sötningsmedlet.

Estländska Katrin Peres textilapplikation går som en ljusfångare genom rummet. Titti Lorentzsons rena linjeteckningar blir monumentala mot stora vita ytor. Lotta Lindbeck associerar till ljus i vatten och i Natasha Dimitrievnas verk blir vi medaktörer när vi korsar ljusstrålen som suger oss in mot videofilmen. Tina Eskilssons poetiska foton kommunicerar med ljuset utanför fönstren. Missa inte Tittis vemodigt vackra video i filmrummet!

I centrum av Vägskäl står konstutställningen. Runt den arrangeras kulturaftnar med musik, poesi, film, dans och föredrag. Ambitionen att öka konstförståelsen genom workshops och skolsamarbete tyck ha gett resultat - enligt statistiken har inga utställningar på Kulturhuset så många unga besökare som Vägskäl.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons