Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Kammarjazz" på Sollerön

Annons

- Vi börjar med musik som skulle kunna rubriceras som kammarjazz, alltså att det är mycket få som spelar, inledde Putte Wickman.

Om det var kyrkans akustik eller, kanske mer troligt, artisternas skicklighet som lyfte musiken må de lärda tvista om; publiken njöt i alla fall av en jazzigare och mer fartfylld Johann Sebastian Bach än vanligt.

Det var början, det.

- Vi är bara staffage, sade Putte Wickman med glimten i ögat och presenterade Sofia Källgren, som upplät sin klara stämma till sång ur musikalen "Kristina från Duvemåla". Hon liknade svagt en älva i sin långa vita kjol.

Av applåderna att döma sjöng hon också som en sådan.

Men Sofias sång och Puttes klarinett hade inte gjort sig lika bra utan bakgrunden av bas, trummor som lätt regn på plåttak och, förstås, Clas Cronas pianodrill.

Konserten fortsatte med lemotivet ur "Skönheten och odjuret". Sist Sofia framförde den låten var i Peking, tillsammans med Robert Wells. De som satt på tre fjärdedelar av Sollerö kyrkas blåa bänkar fick också höra några rader på kinesiska. Mellan numren underhöll Sofia med lustiga anekdoter från vistelsen i Kina, och sedan drogs man med i den medryckande musiken igen. Som Maria Magdalenas kärlekssång till sin älskade, "I don't know how to love you", ur musikalen "Jesus Christ superstar".

Självklart blev det extranummer - vad annars med sådana här kända namn? - där publiken bland annat uppmanades till att inte sova bort sommarnatten. Men den vilsammaste visan var nog en gammal fäbodpsalm, eller "dagens lilla meditationsstund", som Sofia sade. Ordlösheten gjorde den enbart vackrare och den klingade ut i andäktig tystnad innan händerna började klappa.

- När man har förts till de himmelska höjderna inser man att ord inte betyder så mycket, tyckte den presenterande prästen i Sollerö kyrka.

JENNIELIE KJÖRNSBERG

Mer läsning

Annons