Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingenting att äta i "Kalles lanthandel"

Annons

Mår ni bra? Vilken otrolig kväll, tack vare er, sa Kalle Moraeus till fredagens storpublik.

Loa Falkman passade på och döpte konserten till "Kalles lanthandel".

Och via den disken portionerades ut musik för stressade själar, bantningstips, norsk folkmusik, en älglåt och Carmen.

Kalle och hans vänner är hejare på att lira.

I fredags kväll intog Orsasonen Kalle Moraeus Dalhallas mäktiga scen tillsammans med sina kära spelkompisar.

musik | Folkmusik

Kalle moraeus med gäster

Dalhalla

fredag 23 augusti

Publik: 4 100 personer

De bjöd på som kryddades med historier och upptåg. Ljudet var som från en transistorradio i sanden under ett parasoll på stranden.

Den fulltaliga publiken, som verkade kommit från alla håll, trivdes och njöt av både den ljumma kvällen och av virtuoserna på scenen, som utan några som helst problem fick till en pubstämning på teatern Dalhalla.

Extra plus får Orsa spelmän för deras klurighet och humor som smittade av sig till grannen. Svårt var det inte att dra på munnen, vilket många gjorde.

Bandet Hej Kalle gick först ut på scenen. De inledde med två låtar där Kalle alternerade mellan fiol och elgitarr, något som han verkar att gilla.

Kalle, som både sjunger och spelar, har under åren snickrat ihop många egna låtar. En sådan är inspirerad av Kalles sexåriga dotter som bland annat lärt sig att slappna av på dagis.

Vid ett tillfälle hade dottern pedagogiskt uttryckt det så här när hon fick ner sin pappa på golvet för att slappna av: Nu gör du så här: Slappna in och slappna ut. Och så blev det en finstämd låt av det.

Orsa spelmän blandade som kortspelare och bjöd på vals, norskt och älgpassmusik. Älglåten är gjord av bandets Leif Göras som brukar jaga i Östbjörka inte långt från Dalhalla.

Kalle, som kämpar mot kilorna i kroppen, sjöng och härmade Sune Mangns paradnummer: Någonting att äta. Brorsan Perra vände på steken och menade att Kalle i stället borde sjunga: Ingenting att äta.

Och så kom han, som ett vitt utropstecken i vita byxor och ljusblå ledig skjorta. Loa Falkman lyste verkligen upp den mörka scenen med sin klädsel. Han sjöng Carmen och folkvisor med känsla och närhet.

MATS LINDSTRÖM

Mer läsning

Annons