Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I khaki för fjärde gången

Annons

När "Expedition: Robinson" började sändas var verklighets-tv ett nästan okänt begrepp i Sverige. Nu myllrar det av närgångna dokusåpor i stenhård konkurrens med varandra - "Farmen", "Popstars" och "Fame factory" sänds samtidigt i respektive kanal. Men Anders Lundin tycker att flertalet missar målet, att programmakarna lägger ner för lite tid på det visuella.

- Jag har sett lite på "Farmen" för jag tycker att det är snyggt gjort. Det ligger närmast oss, att de lagt energi på att få fina bilder. Om man ska uthärda att titta på de här programmen är det viktigt att det är snyggt gjort, att det inte är slarvigt. Annars orkar man inte engagera sig i historien.

Teamet bakom "Expedition: Robinson" har aldrig varit intresserat av skakiga videokameror eller grynig dokumentärkänsla. Inspirationen kommer i stället från snyggt berättade biofilmer. Öppningsscenen med mycket sand bär avtryck av "Lawrence av Arabien" medan den lågmälda vietnamesiska filmen "När solen står som högst" inspirerat till otaliga scener där människor vaknar i vackra miljöer.

- Vi försöker verkligen göra ett snyggt äventyr, och vi skissar på allt i förväg. När man ser helikoptrarna tänker man på alla Vietnamfilmer, och vi vill återskapa smygandet och äventyret i de dramatiska filmerna, säger Anders Lundin.

Som vanligt innehåller programmet en hel del nyheter. Bland annat har deltagarna delats in i ett kvinnligt och ett manligt lag, med lagledare av motsatt kön. Dessutom har det inte varit lika viktigt att alla deltagare är så olika som möjligt, rollerna brukar ändå alltid bli helt annorlunda än teamet förutspått. Med fem säsonger i ryggen har programledarna lärt sig att vara lite mindre ängsliga, att våga köra på.

- Det är lätt att fega, men nu har vi gjort det här så många gånger att det känns som om vi täckt in det mesta, de flesta möjliga scenarion. Vi pratade mycket om det innan: "De kommer att hata oss och tro att vi bara är onda människor allihopa. Det är bara att bita ihop tills det är över". Spelet måste ha sin gång, det hade vi bestämt från början.

Varje år får han frågan hur länge man står ut med moskiter och ilskna tävlande som tycker att Anders Lundin är djävulen själv. Men efter fyra somrar på tropiska öar tycker han fortfarande att jobbet är för spännande för att tacka nej till.

- Jag ska nog kunna göra det någon gång till. Lika engagerande som det är för tittarna, samma känsla är det när man är mitt i det: "Tror ni Åsa åker?", "ja, det verkar så". "Vad tror ni Bengt och Malin väljer?". Och så åker Sonja: "Det trodde jag aldrig", "Jamen, jag hörde precis innan att Sonja hade sagt till Åke...". Vi är helt inne i det där.

Anders Lundin har haft en hektisk sommar och höst. Direkt efter hemkomsten från Malaysia hyrde han en flyttbil och började flytta.

Dessutom har han varit i Kambodja, Laos och Vietnam för "Packat & klart", skrivit manus till Markoolio och Linda Lampenius show på Hamburger Börs och före jul ska han påbörja en ny barnskiva. Men han tänker ändå bänka sig framför tv:n på lördagarna.

- Då blir jag som en tittare. Det är som att se en filmatisering av en bok, jag har hört den berättas men jag har inte sett den än. Jag är jättespänd. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons