Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hyllning till en entreprenör

Annons

Efter någon tid tog hon åter kontakt, nu för att ta mig och min fru Gunbritt till den plats hon funnit strax norr om Rättvik. Väl där kravlade vi oss ner i det magnifika kalkstensbrottet till en plats ungefär där platån framför restaurangen nu finns.

Margareta klättrade vidare ner i moraset av stenblock och bråte medan vi beordrades att stanna. Väl där nere ställde hon sig på ett stort klippblock, sträckte sina armar i en vid gest mot "publiken" och sjöng något väl valt ur en opera - vilken minns jag inte. Ett oförglömligt ögonblick.

Väl åter till oss på "platån" fick vi visionen tecknad. Ja, sa jag, om bara dina vilda idéer vore genomförbara, vilket jag har svårt att tro, så skulle jag önska mig Verdis Requiem här med denna enastående akustik (den har aldrig varit bättre än den gången!).

När vi stod där i pausen i lördags var hela visionen verklig, till och med Verdi - låt vara Aida och det var inte sämre det.

Margareta visste inte att hennes vision var omöjlig så hon gjorde det. Detta är den sanna entreprenörens signum. Hon försatte berg både bokstavligt och bildligt.

Under resans gång har Margareta och jag haft åtskilliga duster, om programinnehållets kvalitet, slukandet av finansiella resurser, kanske på andras bekostnad med mera, men min beundran för hennes kraft i agerandet och ihärdiga tro på idén har varit orubbad.

När vi skålat för Aida säger jag till Margareta att man måste veta när det är dags att sluta och nu ska du sluta. Hon motsäger mig inte men säger: "Du vet inte allt!"

Så kan det säkert vara, men jag tror mig veta väl så mycket som de namnkunniga supportrarna som skrivit på listor och de som tog buss till Vänföreningsmötet i maj. Jag tror också att jag vet väl så mycket som andra aktörer i ärendet.

Jag är viss om att de vill Margaretas bästa, men de förstår inte att de åstadkommer det motsatta - också för Dalhalla. I sin iver har de krävt att få veta skälen till Margaretas "avskedande". Som jag förstått saken så har styrelsen i det längsta velat undvika detta - för Margaretas skull.

Nu kom det ut till sist och det var skäl som många av oss känt till eller annat.

Det är vare sig ovanligt eller något märkvärdigt i att initiativtagaren och entreprenören blir omöjlig att ha med i sin egen skapelse. Det är snarare regel. Desto större entreprenör ju svårare blir det när företaget kommer in i ett fortfarighetstillstånd.

Då ska det till system, rutiner, organisation och kanske rent av lite byråkrati och vem vet, även samarbetspartners. Allt det där som är hinder för den sanne entreprenören, men nödvändigt när företaget växer.

Dalhalla är ett stort företag nu och behöver allt det där. Det har en skicklig ledning och en ytterst kompetent styrelse. När en sådan signalerar då är det klokt, väldigt klokt, att lyssna. Den ska inte behöva skriva brev!

I en intervju här i sommar sa Gustaf Douglas att han tänker lämna alla uppdrag innan han fyllt 70, ty därefter tycks alla drabbas av övertygelsen att vara oersättliga.

I måndags fyllde jag 67! Får jag passa på att upplysa om att jag redan meddelat kollegorna i Musik vid Siljans styrelse att våren 2004 lämnar jag - "innan jag blir oersättlig"!

Margareta! Dalhallapubliken älskar och beundrar dig för allt du gjort och betytt - och det vill den fortsätta att göra. Mitt råd till dig är att du ska be dina proselyter - hitresta och andra - att upphöra med sin kampanj. Den gagnar varesig dig eller ditt livsverk, Dalhalla.

Om inte de förstår att du gjort ditt nu så måste du förstå det själv. Du är med rätta riksbekant som ett strålande exempel på vad en entreprenör kan åstadkomma.

Jag har själv varit med och tilldelat dig och Håkan Ivarson Johan Gottlieb Gahn-priset i år för er gemensamma insats att utveckla Dalhalla till vad det i dag betyder för näringslivet i Dalarna. (Priset är inte ett kulturpris utan just ett entreprenörspris.) Vi vill därmed hoppas att era insatser ska stimulera till efterföljd.

Man kan bara drömma om vad ett dussin "Delleforsare" skulle kunna åstadkomma för ett län som Dalarna med sina tillväxt-bekymmer.

Som sagt, skål för Aida - hon var fantastisk! Också hon!

BO BERGGREN

Mer läsning

Annons