Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Humor är en allvarlig sak

Annons

Ett riktigt gapskratt. Befriande. Förlösande. Från hundratals människor varje gång. Det är belöningen för mycket hårt arbete för komikern Göran Johansson som i fyra decennier odlat det roliga på scenen i Björborevyn till en sorts perfektion. Revyrecensenterna var i år helt överens: Johansson är bäst.

Den som inte har sett Johansson på scenen får tänka sig en hybrid mellan Gunnar Papphammar, Basil Fawlty och Åsa-Nisse. Denna komikens gudabenådade skvader har ett gummiansikte och ett kroppsspråk som trotsar alla naturlagar, en drastisk bakvändhet som trotsar beskrivning och en uppenbart ogrundad självsäkerhet, gränsande till dryghet.

Ändå får inte nödvändigvis personalen i livsmedelsaffären hemma i Malung där Johansson handlar skrattkramper varje gång de ser honom. Då är han en annan.

- Man kan inte se på en person om han är bra på scenen genom att han är rolig i vardagslivet. Det är förmågan att bli den där rolige gubben det kommer an på, att verkligen gå upp i det. Jag var inte klassens clown när jag gick i skolan.

Det är till sådana som Göran Johansson som omöjliga frågor kan ställas. Som den om vad humor är egentligen.

- Jaa, du. Man kan ju flina litet åt en rolig historia när man läser den. Men den blir roligare om någon berättar den. Som stå uppare gör, men där saknar jag det kroppsliga. Allra roligast blir den när den spelas upp. Och där kommer det här in med figuren som illustrerar historien, timingen i hur lustigheterna levereras, mimiken när man gör det och kroppsspråket. Min erfarenhet är att framställningen är kanske viktigare än historien i sig.

Vi borrar vidare och frågar Johansson i vad det roliga består. Han svarar inte med teoretiskt baserad kunskap utan en erfarenhetsbaserad, grundad på själva scenen, en upptäcktsresa som började när han naturligtvis, som sina systrar, på pappas befallning ställde sig på revyscenen i Björbo.

- Alla hade sina repliker. Jag började lägga till småord. Ett utdraget "jaaa" eller ett "vissssst" innan en replik kan vara otroligt effektivt. Sedan såg jag till att se fjantig ut också, med själva kroppen. Pappa såg att jag gjorde det där. Han såg att jag var rolig. Han började skriva åt mig. Många texter kan ju förefalla banala när man tittar på dem först och man undrar hur de ska fungera. "Du får göra det roligt", sade pappa till mig.

Johansson anser att hans underbara karaktärer finns iden alldeles verkliga verkligheten. Det finns original i byn där han bor. De finns överallt. Göran gillar originalen. Igenkänningsfaktorn är viktig i komiken.

Så är det med P-O Hindén och Kickan Erkers, revyartisterna bakom det outslitliga paret Anders och Britta, som också får Björbopubliken att vika sig dubbel.

- Karlen gäller på sin hustru att hon är för fet och att hon inte kan laga mat. Och hon hackar på honom. Sån't är roligt.

Som andra inslag i komikens grundrecept nämner Göran överraskningsfaktorn. När handlingen i sketcher går åt ett helt annat håll än vad publiken förväntat sig uppstår komik.

- Äldre människor älskar kalsonghumor. Det har väl att göra med att de växte upp när sex var ett känsligt ämne. De yngre i publiken verkar gilla mina konstiga "gubbar". Bäst gensvar för oss i ensemblen vad gäller komiken är det när det är en blandad publik.

Slutligen anser Göran Johansson att det avvikande framkallar skratt.

- Publiken skrattar med mina gubbar. Inte åt dem. Det finns inget hån i skrattet. Och vi är heller aldrig grova på scenen med svordomar eller könsord. Kan man inte vara rolig utan sån't är det inte bra.

Johansson återkommer gång på gång till att det är på scenen han är rolig och att han blir en annan framför en publik. När revyn åkte till gästspel i Lindesberg upptäckte han att det var omöjligt att repetera en sketch där hans original från Floda trampar runt i en rondell. Scenen var alldeles för liten för cyklandet och han ställde in sig på att leda runt cykeln i stället.

- Men sen drog jag på mig mina töntiga scenkläder och då blev jag den där gubben. Och han kunde minsann cykla runt där hur som helst!

En självkritisk hållning och hårt arbete, framför spegeln eller i ett mörkt rum, är förklaringen till de mycket medvetna humorns tjuvtricks som Göran Johansson ägnar sig åt.

- Jag brukar tycka att jag är en katastrof när jag övar. Jag har aldrig sett mig själv på video och jag vill inte göra det heller. Jag vet att jag skulle tycka att jag är usel. Men för några år sedan började jag acceptera att det är en konst att få folk att skratta och att jag kanske är litet duktig på den konsten ändå.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons