Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historierna tar aldrig slut

Annons

Vad ska det handla om? hette ett seminarium jag var på för några år sedan.

En massa trötta teaterarbetare samlades i ett rum och ifrågasatte meningen med allt och om det överhuvudtaget fanns teman och idéer värda att göra teater av.

Jag var en av de trötta på den tiden. En trött, sliten, cynisk legosoldat. Jag passade väl in. Det känns fullständigt obegripligt när jag ser tillbaka på det.

Det finns hur många historier som helst att berätta. Det tar aldrig slut. Vi människor tar slut till sist, men så länge det finns något liv på jorden kommer historien om oss att berättas, föras vidare, byggas på. Möjligheterna kommer att variera - det finns alltid människor som ser kreativitet som ett hot - men det är som med sommaren. Det spelar ingen roll hur många gånger vintern försöker ta tillbaka initiativet, sommar blir det. Om jag kom på ett sådant där seminarium i dag tror jag att jag skulle säga någonting sådant. Jag skulle säga "Var inte rädd!". Jag skulle säga: "Tappa inte tron!" Jag skulle säga precis det som jag säger till mig själv.

Jag vet. Det är enkla ord. Men jag hittar inga bättre. Det betyder inte: "Gå på som ni alltid har gjort". Tvärtom. Människor som har eller i alla fall har haft förmågan att skapa, hamnar ofta i situationer där man får kämpa för att bevara istället för att se möjligheter till och vid förändring. En radikal kraft förvandlas till det motsatta.

Vad hörs från kulturarbetarnas barrikader i dag mer än rop om högre lön och mer trygghet? Rimliga krav, visst, men varför skriker man inne i sina teaterhus och inte där det kunde få någon verkan, där politikerna och de verkliga beslutsfattarna finns? Och jag tror det behövs någonting mer. Jag tror att man måste hitta sin individuella drivkraft till varför man faktiskt håller på. Det är då det blir roligt och när det är roligt finns det lösningar på det mesta.

Frågan "Vad ska det handla om?" blir till exempel plötsligt en kittlande, positiv möjlighet och inte något problem. Ett val. En gåva. Ett privilegium.

Så vad ska nästa pjäs egentligen handla om av alla tusentals rika, spännande uppslag, idéer, möjligheter? Blir det den där kärlekshistorien, mötet mellan mannen från skogen och kvinnan från storstaden? Eller idén om att sätta Hamlet i vår tid, i vårt samhälle? Kanske historien om mannen som inte åldras och kliver in och ut i människors liv? Eller någon helt ny idé, som bara kommer till mig utan att jag riktigt vet varifrån den kom. Någonting om sommaren - barndom, sommarlov, allting är oändligt - en skog full av magiska väsen som gränsar till en stad vid ett vatten och...

Vad skulle du vilja att det handlade om?

Mer läsning

Annons