Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fruar i en plastig verklighet

Annons

Joanna Eberhart (Nicole Kidman) är en överarbetande tv-bolagschef som bokstavligt talat går över lik i sin jakt på tittarsiffror. När hennes position på framgångstoppen plötsligt ryker lämnar familjen Eberhart businessmentaliteten på Manhattan och drar till Connecticut. Där, i det sockervaddsljuvliga Stepford, ska de hitta tillbaka till livskvalitet och gammaldags ideal. Och visst är Stepford perfekt. Lite för perfekt. Eller vad man nu ska säga om ett samhälle där alla kvinnliga invånare har ett ständigt leende över de välmålade läpparna.

Stepford är en plastig barbievärld där formstöpta hemmafruar trippar över trimmade gräsmattor och polerade golv. Alltid redo att putsa, damma och behaga.

Joanna Eberhart ska bli en av dem. Karriärbitchen ska tämjas. Och redan där krävs en dos kärnfull humor och ironi för att manuset ska klara sig undan alla dumtråkiga sexistiska fällor. Ett tag håller det nästan på att lyckas. Regissören Frank Oz, känd som en av männen bakom mupparna och för övrigt den som gett röst åt Miss Piggy, har en rad duktiga skådespelare att lita till. Inte minst Glenn Close kommer till sin rätt som frenetiskt leende superhemmafru. Hennes man, spelad av Christopher Walken, är stadens maktpamp och alla herrars förebild.

Allt är som det "ska vara" i Stepford. Männen röker cigarr och kvinnorna vet sin plats. Filmen fullkomligen frossar i vidriga könsroller. Och någonstans smyger det sig in något som ska likna en filosofisk frågeställning: Vad är det egentligen män vill ha? Tänkande kvinnor som kan hota deras maktställning, eller ihåliga robotar som ler, uträttar, tackar och niger?

Frågan känns tämligen ointressant. Kanske var den mer spännande när originalversionen av filmen hade premiär, 1975. Dagens version har sin behållning i den färgstarka snygga produktionen. Tyvärr är skämten alldeles för billiga för att de komiska inslagen ska lyfta.

Trots allt växer historien till sig under filmens gång. Bara för att sluta i en korkad upplösning, där den verkliga hemligheten bakom den konsekventa hustrumallen i Stepford avslöjas.

KARIN WALLÉN

Mer läsning

Annons