Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Filosofisk sci-fi-action

Annons

Det är ungefär lika subtilt som när Isabella Scorupco i svenska kalkonen Dykaren tvingades köra förbi en och samma Volvoskylt långt ute bland granarna i gamla urskogen 734 gånger.

Hollywood som på senare år lärt sig smyga in produktplaceringar med viss elegans, men här klampar firma Proyas & Smith omkring i pajdegen som filmhulkar på steroider. Tsk, tsk...

Nå. Även om resten av I, Robot i viss mån följer sommarfilms-ekvationen "dumaction + specialeffekter + stor stjärna = kassako" så spottar rullen upp sig väsentligt efter en torftig och direkt skämmig start.

Will Smith spelar uppnosige framtidssnuten Spooner, en detektiv som har ett horn i sidan till robotar.

Året är 2035 och mänskligheten har lyckats konstruera robotar i sin egen avbild. Robotarna städar, bär grejor, jobbar i fabriker och tar hand om det mesta av markservicen. Människorna kan, om de så önskar, gå in i permanent semesterläge.

Robotarna styrs av tre enkla lagar. De får inte skada människor. De måste lyda order från människor. De måste skydda sitt eget skinn.

De flesta betraktar robotar som prima hushållsmaskiner. Ingen robot har någonsin begått ett brott. Will Smith gillar dock varken lagarna eller mekaniska plåt- och plastniklasar. När robotexperten och vännen doktor Lanning begår vad som synes vara självmord genom hopp från hög höjd är Smith den ende som anar robotar i mossen.

Världen avfärdar honom som paranoid och halvgalen. Gissa vem som skrattar sist?

Will Smith har via sina roller i Independence Day och M.I.B.-rullarna redan typecastat sig själv in i ett mörkt sci-fi-action-träsk. Den här filmen är tecken på hur långt ned i detta träsk den stora actionhjälten sjunkit. Må den goda sidan av kraften hjälpa honom därifrån snarast, för han är inte så oäven som skådespelare. Bra tajming, fin karisma, charmig och sexig som attan.

Om Minority Report med Tom Cruise var en urvattnad variant av mästerverket Bladerunner med Harrison Ford, kan kanske I, Robot beskrivas som en urvattnad variant av Steven Spielbergs AI med Haley Joel Osment.

I, Robot är en bukett fylld av småblommor hämtade från filmerna Robocop, Demolition Man och Terminator-sviten.

Visserligen fokuserar filmen ganska hårt på action och specialeffekter, men eftersom manus vilar på science fiction-mästaren Isaac Asimovs robotböcker, finns här en humanistisk, filosofisk touch. En rejält pseudovetenskapligt skruvad sci-fi-version av den logiska konflikten mellan Bertrand Russells tankar om slutna system och österrikaren Kurt Gödels ofullständighetssats från 1931.

Roboteffekterna är mestadels mycket välgjorda och specialeffekterna hänger ihop relativt väl. Men den relativa frånvaron av blodigt ultravåld och den ganska varma atmosfären i finalen gör den här rullen till ett logiskt sommaralternativ.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons