Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Coppolas revansch

/
  • I helgen tilldelades filmen Guldlejonet på Venedigs filmfestival, en av filmvärldens mest åtråvärda statyetter.  Foto: Andrew Medichini

Annons

Det finns de som går den långa vägen till framgång och berömmelse. Och så finns det sådana som Sofia Coppola. När hon föddes var pappa Francis Ford Coppola mitt uppe i arbetet med första delen i filmatiseringen av Mario Puzos maffiaepos Gudfadern. Nyfödda Sofia medverkade i filmens berömda slutscen. Hennes intåg i filmbranschen startade således redan innan hon fyllt 1 år. En skådespelarkarriär var inledd. Efter ett par småroller i barndomen kom så den stora chansen. Filmatiseringen av Gudfadern 3 var i görningen, och Winona Ryder som länge varit aktuell för rollen som maffiabossen Micheal Corleones dotter Mary, hade hoppat av. Sofia fick rollen. Det som kunde ha blivit starten på en lysande karriär blev istället början på slutet. Sofias gestaltning sågades och protesterna haglade för att Francis Ford Coppola castat sin egen, näst intill helt omeriterade dotter till en betydande roll i en av filmhistoriens mest hyllade filmserie. Och reaktionerna lät inte vänta på sig. Sofia Coppola tilldelades det inte helt önskvärda priset "Worst new star" på den ökända filmgalan The golden rasperry award för sin gestaltning. Efter nederlaget gjorde hon ett par småroller innan hon gav upp skådiskarriären. Nu hade hon siktet inställt på en annan del av filmskapandet. Hon skulle gå i pappas fotspår och bli regissör.

Efter att i mitten av 90-talet regisserat ett flertal kortfilmer släpptes långfilmsdebuten Virign suicides 1996. Filmen hyllades och Sofia överröstes med lovord. Nu hade hon hittat rätt.

Det definitiva erkännandet som regissör kom 2003 med filmen Lost in translation. Berättelsen om det oväntade mötet mellan två amerikaner vilsna i ett neonblinkande, myllrande Tokyo blev en jättesuccé och Sofia Coppola Oscarsbelönades för filmens manus. Efter framgångarna var förväntningarna stora på hennes nästa film, Marie Antoinette, som dock fick ett svalt mottagande.

Nu är hon alltså tillbaka med dramat Somewhere, där Stephen Dorff spelar den skandalomsusade skådisen Johnny som tvingas omvärdera sin livssituation när hans 11-åriga dotter oväntat dyker upp i hans liv. Rollen som dottern Cleo görs av Elle Fanning, som väntas axla manteln som Hollywoods nästa stora barnstjärna efter storasystern Dakota.

Ensamhet är ett centralt tema i hennes filmskapande, trots att karaktärerna i hennes filmer ständigt är omgivna av människor. Tystnaden är ofta talande och replikerna sparsmakade. I trailern till Somewhere driver Steffen Dorffs karaktär runt i sin dekadenta tillvaro till tonerna av The Strokes låten I'll try anything once. Trots det till synes bekymmersfria livet lyser förvirringen och ensamheten igenom. På knappa två minuter lyckas Sofia Coppola förmedla exakt vad filmen handlar om. Ibland kan en poplåt säga allt.

Soundtrack baserade på poplåtar är en av nyckelingredienserna i hennes filmer. Istället för harpor och lyror är det historiska dramat Marie Antoinette ackompanjerat av moderna band såsom The Radio Dept och Phoenix, vars sångare Sofia Coppola förövrigt har ett förhållande med.

Somwhere går upp på svenska biografer den 22 Oktober. I helgen tilldelades filmen Guldlejonet på Venedigs filmfestival, en av filmvärldens mest åtråvärda statyetter. Det är långt borta från hån och Golden rasberrie-utmärkelser för dåliga skådespelarinsatser. Med blick för detaljer och känsla för det osagda har Sofia Coppola en gång för alla nu klivit ur skuggan av sin pappa och tystat belackarna.

Mer läsning

Annons