Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett tryck i hjärtat

Annons

Division Of Laura Lee bildades för fem år sedan i den västgötska staden. Medlemmarna hade spelat i ett flertal andra band, men nu blev allting mycket mer på allvar. För sångaren Per Stålberg handlade det om att hitta rätt kanal för ett livslångt behov.

- Jag har alltid haft ett tryck i hjärtat - att jag måste göra det här.

Han och basisten Jonas Gustavsson sitter på ett Stockholmsfik och tittar sig lite misstänksamt omkring. De är inte överdrivet förtjusta i huvudstaden.

- Vänersborg är en håla, men i jämförelse med musiklivet i Stockholm känns det som om vi är tio år före, säger Per Stålberg med ett flin.

Han har stökigt mörkt hår och en rejäl glugg mellan tänderna, och pratar västgötska med en intensitet som jagar bort alla associationer till Roy & Roger. Jonas Gustavsson är lika mörk men blygare och spensligare - sinnebilden av en indiepopare. De ser olika ut, men båda två återkommer ständigt till ord som "hjärta" och "äkthet". Musiken har hela tiden varit det centrala i bandet, inte rockstjärnedrömmen.

Division Of Laura Lee spelade in sin debutskiva redan 1999 på ett franskt skivbolag, men ligger numera på svenska independentbolaget Burning Heart, tillsammans med band som Hives och (International) Noise Conspiracy. I dagarna släpps deras första album på den etiketten.

Skivan "Black City" är producerad av Kalle Gustavsson från Soundtrack Of Our Lives som stått bakom mixerbordet åt artister som Silverbullit och Bad Cash Quartet. Jonas Gustavsson pratar sig varm för hans känsla för arrangemang och ljudbilder.

- Han använder trummaskiner och stråkar, blandar saker som ingen annan skulle våga. Han kan stoppa in ett modem som piper en hel låt och det blir bra.

Bandet har turnerat flitigt sedan starten och gjort flera rundor i Europa.

Jonas Gustavsson tror att ljudbilden på "Black City" till viss del är en motreaktion på hur de låter live.

- Om vi hade spelat mindre live så hade vi nog velat haft färre pålägg på skivan. Nu ville vi att det skulle vara annorlunda, så att det blir två olika upplevelser.

De är trötta på snacket om att rocken är död, att all ny musik bara är imitationer av klassikerna. Kanske kan ackord och låtstrukturer låta lika, men attityden och känslan är ändå alltid bandets egen. I Division Of Laura Lees fall kommer attityden från tuffa förhållanden med alkoholism och droger i Vänersborg, i stället för i New York eller London.

- Alla snackar om att band som Rolling Stones och Stooges, "dom hade det svårt på riktigt", säger Per Stålberg. Men jag tror att vi har samma utgångsläge - jag tror faktiskt att vi har haft det svårare i uppväxten. Så attityden hade vi när vi föddes.

Med förebilder som Fugazi, My Bloody Valentine och Sonic Youth beskrivs Division Of Laura Lees musik ofta som alternativrock eller underground. Per Stålberg har ingenting emot den etiketten. Han är bara inte säker på att det kommer att stämma så länge till.

- Vi kommer ju från indiescenen. Innan jag var 20 brydde jag mig bara om indieskivor. Men nu har jag upptäckt pärlor överallt. Man tröttnade på att allt skulle vara svårt. Vi kommer från undergroundscenen, men vi tänker inte stanna där. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons