Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En svartrockares tecknade vardag

Annons

I Norge har Nemi blivit ett fenomen. I Sverige är populariteten stor och många följer den dagliga strippen i Dagens Nyheter. När Lise Myhre promenerar mellan Serieteket till kyrkogården ett par hundra meter därifrån, får hon stanna till flera gånger för att skriva autografer och ta emot kramar från nervösa tonårsflickor. Hon ler med hela ansiktet, och kramar tillbaka.

- Det händer inte lika ofta i Norge, folk är mer reserverade där.

Hon sätter sig ner i skuggan. Precis som sin skapelse föredrar hon de mörka timmarna på dygnet. Men Lise Myhre har tröttnat på att alla läsare tror att hon och Nemi är samma person.

- Jag är tvådimensionell, säger hon och skrattar. Visst finns det mycket av mig i Nemi, men serien är inte självbiografisk. Ibland när jag gör en stripp där Nemi är ledsen så kommer folk och klappar mig på axeln och frågar om jag mår dåligt.

Men det är lätt att förstå varifrån missförstånden kommer. Lise Myhre är helt klädd i svart med fisknätsärmar och enorma kängor med metalldetaljer. Håret är långt, svartfärgat och spikrakt och hon medger att kärleken till svartrocken fortfarande håller i sig. Men hon är inte lika krigsmålad som Nemi, och inte alls lika sval.

Lise Myhre har alltid tecknat. Föräldrarna märkte tidigt att så länge hon fick penna och papper behövdes ingen annan förströelse. Som liten ritade hon mest krokodiler och råttor, människor var för komplicerat. Men med Nemi fick hon chansen att ge sig in på välkänt territorium - svartrockare.

- Jag gillar att teckna prototyper och särskilt svartrockare och gothare. De är lätta att definiera, med långt svart hår och en ankh runt halsen.

Det Lise Myhre gillar mest med sin skapelse är att Nemi är en sån komplex person. Hon är cynisk och tuff men under alla spydiga betraktelser av samtiden finns en dröm om något större.

- Jag tror att Nemi är speciell för att hon kom till så snabbt. Oftast har tecknare en långt gången idé om sin figur innan de blir publicerade, men jag var inte alls säker på vem hon var. Därför blev hon lite mer spontan och äkta.

Samtidigt som serietidningar och tecknade romaner har fått ett uppsving i Sverige har det kreativa klimatet för norska tecknare förbättrats avsevärt. Ett stort serieförlag har satsat på nya tecknare ("oss utan koll") och de har fått stöd från det norska kulturrådet och olika dagstidningar. Och nu är de kvinnliga tecknarna på frammarsch.

- Jag satt med i en jury för en serietävling som Dagbladet anordnade och 30 procent av bidragen kom från flickor. Det är jättekul, och beror nog på att vi kvinnliga serietecknare har blivit fler.

Hon tror att tjejer länge har saknat en seriefigur att identifiera sig med - en tjej som inte bara jagar den manliga huvudpersonen med en stekspade när han kommer hem sent från krogen.

- Det är en myt att tjejer inte gillar serier. Men medan killarna har haft Spindelmannen, Batman och alla dem, vad har tjejerna haft då? Mimmi Pigg?

Själv inspireras hon av amerikanska tecknare som Neil Gaiman, Alan Moore och Roman Dirge, men också filmskaparen Tim Burtons snirkliga stil och svenske Charlie Christenssons alkoholiserade poet Arne Anka.

- Jag växte upp med Disney, men mötet med Arne Anka var något otroligt stort för mig. Det var då jag insåg hur kul serier för vuxna kunde vara. Men jag inspireras av allt möjligt. Det finns mycket weirdos där ute. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons