Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En slapp kväll i kryptan med Entombed

Annons

Entombed, Dozer
S2, Borlänge
onsdag 28/5


En lång turné kan göra två saker med ett band. Antingen tappar det orken eller så blir det precis tvärtom – bankar ihop bandet till en sammansvetsad enhet.

Med Dozer förhåller det sig på det andra sättet. Nyligen hemkomna från en längre tur i Europa visar de sig på hemmaplan från sin bästa sida.

Jag har visserligen aldrig haft chansen att se dem live förut, men kan konstatera att de knappast känns utbrända. Snarare taggade till max – det är ju trots allt den första hemmaspelningen på ett bra tag.

Deras fuzziga stonerrock är vråltajt. De ror till och med hem mer utflippade partier – det funkar bara om man är rejält samspelta.

Dozer är också ett band där samtliga bandmedlemmar sätter sin färg på helheten. Sångaren Fredrik Nordin har en
suverän röst, faktiskt inte helt olik Dee Snider, och gitarristen Tommi Holappa har en unik, vildsint utstrålning på scenen. Det är bara att hoppas att de spelar snart igen hemma i Dalarna.

Entombed öppnar med stenkrossen Chief Rebel Angel från senaste skivan. En av deras bästa låtar någonsin. Trots det så lossnar det inte riktigt förrän ett par låtar
senare med Say it in slugs. Sedan fortsätter det med toppar och dalar.

Ibland är de samma effektiva ångvält som de brukar vara, men alltför ofta blir det lite väl mycket Hawaii av alltihop. Även om det är småtrevligt med lite snack
mellan låtarna och små hyss i stil med att LG sätter sig och lattjar bakom trummorna, så får det inte bli för mycket gafflande.

Då tappar hela spelningen fart.

Droppen är när Uffe Cederlund plötsligt går av scenen för att ta ett bloss – man får som bekant inte röka inne på S2 – och lämnar de andra att efter bästa förmåga roa
publiken.

Så avslappnad får man inte tillåta sig att vara.

En ny låt från nya plattan som släpps i augusti bjuder de på – Retaliation. Det är en köttig, malande låt som onekligen låter mycket lovande.

Det verkar inte vara någon risk att Entombed fjösar till sig.

Det är heller ingen dålig spelning de gör. Den innehåller tillräckligt många guldkorn för att få nackmusklerna att knycka fram och tillbaka – allt från gamla godingar som Left Hand Path över Damn Deal Done till slayerpastishen About to Die.

Och naturligtvis Roky Ericsons Night of the Vampire i extranumret.

Men Entombed kan bättre, det har de bevisat så många gånger förut.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons