Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En skarp nutidsanalys utan dödkött

Annons

Litteratur | roman

Vad jag älskade

Siri Hustvedt

Översättare: Ulla Roseen

Norstedts

Siri Hustvedt, amerikansk författare med norskt påbrå, är gift med Paul Auster, tolkare av livet i New York. Till honom har hon dedicerat sin djupborrande roman Vad jag älskade, som utspelas just i The Big Apple och skildrar vår tids hysteriska svar på det vi inte förmår uthärda.

Hon rör sig bland konstnärer och akademiker.

Antikens Ikaros-myt är kopplad till handlingen, men det är inte ynglingen som flög för nära solen hon fokuserar på utan hans far Daidalos, arkitekten och magikern, som byggde sina och pojkens vingar för att de skulle kunna fly ur sitt fängelse. Hustvedt skriver: "Han riskerade för mycket för sin frihet och förlorade sin son." Och förlorar sina söner, det är vad bokens huvudpersoner gör.

Romanen handlar om konstnärskap, vänskap, kärlek och förlust och om hur vissa av oss skadar oss själva och andra med lögner och vettlösa handlingar för att bli älskade.

Det finns knappast något dödkött i denna skarpa analys av vår tid som samtidigt är en fängslande berättelse om två New York-familjer sammanslingrade av vänskap och kärlek.

Bill är konstnär, Leo är konsthistoriker. En tavla för dem samman. Bill har målat den och Leo köper den. Under läsningen inser man att bokens hela handling finns koncentrerad i bilden och betraktaren.

Siri Hustvedt är ett typexempel på hur en författare kan kombinera intellektuell skärpa med medryckande människoskildring.

Berättelsen om Bill och Leo och deras livspartners och jämnåriga söner är en varm och uppslitande historia, där döden slår snabbt, vansinnet bubblar nära och livslögnen blir en sorgsen bård kring händelserna.

Genom att Bills andra hustru och tillika hans modell Violet forskar och skriver om 1800-talets hysterikor och vår tids motsvarighet, anorektiker och andra, förs man in också i den sfären och via Leos hustru Erica skymtar författaren Henry James och hans gestalter.

Men mest uppehåller man sig i New Yorks halvskumma konstvärld, där konst inte längre handlar om upplevelse utan om shopping och där unga människor jagar kickar utan att fästa avseende vid vad som orsakar dem. På den vägen för Hustvedt läsaren in i otäcka, bloddrypande förvecklingar som också ger hennes bok ett stänk av kriminalroman.

Paul Auster får se upp så han inte konkurreras ut av sin hustru som knivskarp och språkligt lätttillgänglig storstadsskildrare.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons