Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En inblick i forna Sovjetunionen

Annons

Litteratur | Dagboks- anteckningar

JAG VILL LEVA!

- En skolflickas dagbok

under Stalintiden

Nina Lugovskaja

Översättning. Magnus Dahnberg

Wahlström och Widstrand

I den trettonåriga skolflickan Nina Lugovskajas dagboksanteckningar från åren 1933-37 som nu ges ut på svenska råder det inga tvivel om vem hon klandrar för matbristen och förföljelserna i hennes Sovjetunionen - det är det "judiska pack" som kidnappat hennes land. De har stulit det från det ryska folket. Ett folk som enligt hennes åsikt visserligen inte är kapabelt att styra sig självt - de ryska arbetarna är ett smutsigt slavfolk som behöver auktoritärt styre - men de är likafullt dragna vid näsan av bolsjevikerna.

Bitvis är det grotesk nationalistisk propaganda som strömmar genom Nina Lugovskajas penna. Man häpnar, och anstränger sig för att få ihop bilden av en trettonårig skolflicka med kärleksbekymmer som ropar på auktoritet, själslig mognad och moral som en annan Solsjenitsyn samtidigt som hon klarsynt genomskådar såväl den sovjetiska propagandan som den ryska macho-kulturen.

Den 4 januari 1937 genomfördes husrannsakan hos familjen Lugov i Moskva.

Bland annat beslagtogs all korrespondens med den förvisade fadern, litteratur med anknytning till socialrevolutionära partiet och döttrarna Olgas och Ninas dagböcker.

Fadern Sergej Rybin som redan år 1929 förvisats till norra Ryssland stod på nytt åtalad för "kontrarevolutionär agitation". Och bland annat med hänvisning till innehållet i de beslagtagna dagböckerna dömdes hela familjen några månader senare till fem år i arbetsläger för kontrarevolutionär verksamhet. Modern och de tre döttrarna avtjänade straffet i Kolyma i Sibirien där de efter strafftiden sedan blev kvar. Nina gifte sig, bosatte sig i Magadan och började arbeta som konstnär och scenograf. 1963 blev hon efter ett personligt brev till Chrusjtjov rehabiliterad "i brist på bevis". Hon avled 1993.

I de välformulerade dagboksanteckningar som ingick i bevismaterialet mot familjen brottas den unga Nina med tonåringens eviga dilemman: kärleken, framtiden och ett kraftigt självförakt. Hon älskar att skriva - men kan hon bli författare? Har hon någon talang? Varför måste hon vara skelögd? Och är inte kärleken löjlig?

Det är förvånande välformulerade tankar författade av en ung människa med stark känsla för privatlivets politik. Ingen går fri från hennes kritiska blickar. Varken Stalin, fadern, systrarna eller skolkamraterna. Likheterna med Anne Franks öde är naturligtvis slående.

Men det som gör boken unik är de understrykningar som gjorts av en tjänsteman vid den ryska säkerhetstjänsten. Personen i fråga har givetvis noterat hennes antisovjetiska hat, men visar samtidigt mycket stort intresse för hennes självmordstankar och hennes tafatta försök att få tag på opium för att förverkliga dem.

Lika intressant som det är att komma Nina in på livet är det att försöka begripa denne förste läsare som mitt i allt sitt säkerhetspolitiska nit verkar vara något av en moralist - kanske en religiös sådan - varför annars hans stora intresse för hennes självhat? Eller oroas han verkligen av att den trettonåriga flickans våldstendenser skulle kunna vändas mot Stalin?

Hur cyniskt det än må låta så är det ändå i polisens noteringar som man hittar det fascinerande med Nina Lugovskajas dagbok. Det är hennes spekulationer om det ryska ödet och vreden som hon ömsom riktar mot sig själv, ömsom mot bolsjevikerna, fadern eller folket som gör det hela läsvärt.

Om man undviker att falla för den lätta frestelsen att tro att en förtryckt tonårings världsbild måste vara klok, sanningsenlig och klarsynt, så är Nina Lugovskajas dagbok en dörr på glänt till det långvariga kaos som kallades Sovjetunionen.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons