Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En helt okej historielektion

Annons

- Kan ni er rockhistoria, frågar Staffan Hellstrand publiken när han ska introducera Chips Kiesby efter ett par låtar.

Skulle kunskaperna svikta hade man chansen att bättra på dem under spelningens gång. Dom galna hundarna är knappast några nykomlingar. Olle Ljungström, Staffan Hellstrand, the Nomads och så festivalens rockpoetprofet Bob Hansson (på scen för tredje dagen i rad!) turas om att sjunga sina låtar, uppbackade av nomaderna.

Det är Ljungström och Hansson som gör bäst ifrån sig, och får bäst respons. Ljungström kör rejält med publikfrieri, och spelar bland annat en mäktig En apa som liknar dig. För hans del funkar det bra med the Nomads i ryggen.

Och Bob Hansson verkar ha ett sådant flyt att det inte spelar någon roll vem som är med. Han får alla med sig ändå.

Den lokala rockhistorian får också en genomgång. Efter en dryg timme ropar Chips in en gammal kompis från Tjärna Ängar - Kent Norberg!

Som alltid oklanderligt svidad, för kvällen i jeansmundering. Han är med i ett par Nomads-låtar och äger sen Stationsgatan i Satorklassikern I wanna go home.

Hellstrand däremot, med sitt änglahår och sin akustiska gitarr, känns inte helgjuten i sällskapet. Hans musik väger lite lätt och det blir väl mullrigt bakom honom.

Bara i Lilla fågel blå får han till det, och det blir till och med handklapp och lite allsång. Sen att se the Nomads och Satorduon stå och kompa Lilla fågel blå är kanske inte det sammanhang man oftast föreställer sig dem i...

På det hela taget en helt okej historielektion i alla fall.

JOHAN ERIKSSON

Mer läsning

Annons