Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En blygsam sångare

Annons

June Panic är en blygsam sångare som inte är det minsta intresserad av att bli stjärna. Därför är det bara logiskt att han bor i en medelstor håla i de amerikanska svenskbygderna och är nöjd med det.

June Panics är produktiv. På bara fem år har han gett ut sex album. Dessutom jämförs han allt som oftast med Bob Dylan, ett faktum som både gjort honom till kritikerfavorit och kulthjälte för dem som råkat höra hans skivor.

- Ja, jag har nog aldrig läst en artikel om mig utan att Dylan har nämnts, konstaterar June utan att låta det minsta irriterad. Jag antar att jag är smickrad över jämförelsen, men ärligt talat vet jag inte om det alltid är menat som något snällt. Fast jag är ett stort fan. Jag tycker Dylan är rockens viktigaste personlighet någonsin. Hans livsverk blåser mig fullständigt av banan.

Att döma av dina texter verkar religion också ha influerat dig väldigt mycket?

- Ja, det har alltid varit ett genomgående tema. Alla mina plattor har haft religiösa dimensioner. Men jag har inte blivit troende eller involverad i det. För mig är själva kampen med dessa frågor det viktigaste eftersom den som funderar konstant på religion och andlighet hela tiden går igenom olika faser. Fast när jag växte upp tyckte jag allt det där var skit, så jag blev rätt förvirrad över mitt intresse när det väl kom.

Musikintresset har dock alltid funnits där. Redan i tioårsåldern skrev June sina förrsta låtar, och tvingade sina vänner att hjälpa honom med att spela in dem. Så småningom fick en R.E.M-låt sångaren att inse att det här med att spela gitarr nog inte är så svårt trots allt. Detta i sin tur ledde till att han bildade ett band med tre av sina bästa vänner på gymnasiet. Samma vänner som kompar på senaste albumet Hope You Fail Better, för övrigt. Därmed har cirkeln på något sätt slutits. June Panic är tillbaka där han började med den skillnaden att han numera kan ägna sig åt sin hobby på heltid. Åtminstone större delen av året. Och det räcker bra för denne opretentiöse man som frankt deklarerar att han aldrig kommer att flytta till Los Angeles eller New York för att jaga det stora genombrottet.

- Nej, jag har inga som helst ambitioner åt det hållet. Jag vill inte tigga framgång, jag är totalt lycklig med vad jag har nu. Det hade för all del varit trevligt med mer pengar att göra skivor för. Men jag har känt för många människor som flyttat dit, och sett vad det gjort med deras själar.

PETER ELIASSON

Mer läsning

Annons