Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elvis hörs bortom graven

Annons

Elvis Presleys liv är den största sagan rockmusiken har att erbjuda. Myterna frodas, imitatörerna tar inte slut och återutgivningarna skapar klirr i kassan. På fredag är det 25 år sedan "Kungen" dog: ensam och utbränd men också älskad.

I mitten av 50-talet skrev två vickande höfter om musikhistorien. Bluesen hade blivit allt svängigare och musikindustrin sökte efter en vit artist som kunde föra ut de svartas musik till det segregerade USA:s vita publik. Bill Haleys "Rock around the clock" visade vägen, men Haley var en knubbig 30-åring när den släpptes 1955.

Elvis Aaron Presley var tio år yngre, hade sug i blicken och en röst som blandade bluesvrålet med de rena radiostämmor som publiken var van vid. När han kom i kontakt med Sam Phillips, ägare till skivbolaget Sun, insåg denne att det fanns potential. Singeln "That's all right Mama" blev startskottet. Men samarbetet mellan Phillips och Presley blev kortlivat. Efter en handfull singlar erbjöd skivbolaget RCA 35 000 dollar för Elvis kontrakt och Phillips tackade ja.

Med facit på hand framstår affären som ett förebud om hur karriären skulle se ut. Låtar som "Hound dog", "Jailhouse rock", "Viva Las Vegas" och "Suspicious minds" är klassiker, men i första hand var och är Elvis Presley en handelsvara. Han banade väg för Beatles, Rolling Stones och deras efterföljare, men i motsats till dem var han inte intresserad av att skapa sin egen musik. Rösten, showen och låten var viktigast för honom. Det imperium som managern Tom Parker skapade runt honom brydde sig inte om artistiska ambitioner så länge det gick att sälja samlartallrikar med idolens bild.

Elvis Presley är fortfarande en guldkalv, 25 år efter sin död. Det absolut tydligaste tecknet den här sommaren är Junkie XL:s storsäljande ommixning av "A little less conversation". Den följs av andra Elvisrelaterade produkter. Filmen "Lilo & Stitch" har en Elviskopia i en av rollerna och soundtracket bygger på Elvislåtar, bland annat gör A-Teens en cover på "Can't help falling in love". Böcker, konsertfilmer och de sedvanligt återkommande skivboxarna med mer eller mindre udda låtar.

Om succén innebär att de yngre skivköparna följer med sina föräldrar till Graceland i Memphis för att högtidlighålla Presleys dödsdag är tveksamt. Det behövs antagligen inte, de "vanliga" fansens kärlek till Elvis räcker för att representanter för Graceland förutspår publikrekord. I vanliga fall brukar 35 000 personer besöka Elvis hem den 16 augusti, i år räknar man med det dubbla. Heartbreak Hotel var fullbokat redan förra sommaren och de guidade turerna i Graceland är också uppbokade.

Men det finns andra alternativ. Bland annat visas en storbildskonsert där Elvis gamla musiker kompar en filmupptagning med artisten, ett arrangemang som det fnissades lite åt vid Sverigebesöket för några år sedan.

Många artister med mer eller mindre relevant anknytning till Elvis är inbokade för konserter och ex-frun Priscilla och dottern Lisa-Marie finns på plats. Elvis Presley Enterprises håller ett hårt grepp runt stjärnans gamla hem, i dag en kombination av minnestempel och nöjespark. Här dog han den 16 augusti 1977, 42 år gammal. Då hade bondgrabben från Tupelo i Mississippi hunnit ta sig igenom många olika faser. Hollywood lockade tidigt, filmer som "Love me tender" (1957) och "King Creole" (1958) gav Presley med rådgivare mersmak.

Samma år som den sistnämnda filmen hade premiär ryckte han dock in i armén och stationerades bland annat i dåvarande Västtyskland. Två år senare var han civil och satsade allt hårdare på filmerna.

Skivutgivningen blev lidande, turnerandet likaså. En Elvis-film utan ett medföljande soundtrack var otänkbart. Eftersom han gjorde två, tre filmer om året under större delen av 60-talet blev det svårt att upprätthålla kvaliteten. Konkurrensen och det förändrade musikaliska klimatet gjorde det inte lättare. Mot slutet av 60-talet dominerades listorna av skäggiga hippies och svarta soulbröder. Presleys polisonger hade visserligen blivit längre, men jämfört med Doors och Grateful Dead var han definitivt konservativ.

Albumet "From Elvis in Memphis" (1969) blev en artistisk och kommersiell vändpunkt och räknas som ett av hans absolut bästa. Låtar som "In the ghetto" och "Suspicious minds" putsade av rosten från den gamla skärpan och scenen lockade.

Under 50-talet hade han försökt betvinga nöjesmetropolen Las Vegas utan att lyckas. Nu återvände han till kasinostaden i vit, pärlbeströdd overall - full av energi. Visst var det showbiz långt från hans första enkla turnéer, men den nya publiken jublade. Som människa blev Elvis Presley mer lik Las Vegas: flottig, extravagant och alltmer skruvad. Det är under 70-talet som berättelserna om flygplanstransport av smörgåsar och tv-apparater i taket börjar ta fart. Hans behov av droger accelererar, men för en artist av Presleys kaliber finns det alltid en läkare med receptblocket redo. Pengarna fortsatte att rulla in och managern Tom Parker var nöjd. Elvis själv inredde Graceland som sin egen privata värld och lämnade sällan huset såvida han inte var inbokad för en konsert. Det fyraåriga äktenskapet med Priscilla Presley hade avslutats 1971 och mot slutet av sitt liv levde mannen som en gång definierat sexig rock'n'roll lustlöst: fet och förvirrad.

När han hittades avliden i hemmet drog spekulationerna i gång. Organisationen runt Presley mörkade omständigheterna runt hans död - droger och folkkär underhållare gick inte bättre ihop då än vad det gör nu. Det bäddade för en mitt i tragiken väldigt komisk företeelse - Elvisskådning. Med jämna mellanrum meddelar vittnen att de har sett Elvis på alla möjliga och omöjliga ställen. Den populäraste konspirationsteorin säger att han iscensatte sin egen död för att komma ifrån det pressande artistlivet.

En sak är i alla fall säker. Den kommersiella produkten Elvis Presley lever och frodas. Det är singelettor, Graceland, cd-boxar med återutgivningar och imitatörer som Eilert Pilarm bevis på.

(PM)

JOHAN SJÖSTRAND

Mer läsning

Annons