Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det mest förbjudna

Annons

När Lina Erkelius nu återkommer efter tio års tystnad gör hon det med en inträngande berättelse om det mest förbjudna: kvinnlig alkoholism. För kvinnor, mödrar, hustrur som super hör till det mest tabubelagda. Det är omgärdat av en skam- och skuldflora som manligt supande inte kommer i närheten av. En riktig karl dricker men det gör inte en riktig kvinna.

Över det manliga supandet vilar ofta ett romantiskt, lite bohemiskt skimmer, en inte oväsentlig del av mången omhuldad konstnärsmyt. En full kvinna däremot är bara beklagansvärd och pinsam. Hon väcker avsky och ångest. En kvinna som gör berusningens kontrollförlust till sitt liv, en mor som väljer spriten framför barnen - hon är inte bara en fara för sig själv utan för samhällets fortbestånd.

Lina Erkelius har valt att kalla sin bok för en berättelse. Den handlar om Leni som är gift, bor på landet och försöker förena rollen som småbarnsmamma med ett trevande konstnärskap. Hon har just fött sitt andra barn. På ytan är hennes vardag lik många andra småbarnsmammors med nattvak, sömnbrist och utmattning av alla behov som ska tillfredsställas. Leni blir allt mer en främling i sitt eget liv, fången i en lycka som inte är hennes och en vardag som överskuggas av vanmakt och otillräcklighet. Hon bryter upp, lämnar familjen och flyttar till stan för att "skapa" konst - och ett eget liv.

Leni börjar dricka. De inre varningssignalerna gör sig påminda men ekar svagt i den tröst och frihet från ansvar som alkoholen bjuder. Hon trampar gasen i botten och med en accelererande hastighet befinner hon sig snart själv där.

Osentimentalt skildrar Lina Erkelius den grava missbrukarens härva av lögner, förnedring och självbedrägerier men också hur smärtan och sveket drabbar de nära som maktlösa står vid sidan av.

Som läsare blir man både den utomstående betraktare som bevittnar Lenis snabba förfall till en darrande och oförmögen människospillra och den som följer förloppet från insidan. Där finns oförlöst längtan och drömmar. Där finns vreden och föraktet mot sig själv och mot "normalisarna" som får livet att gå ihop.

Lina Erkelius text vibrerar av en blandning av avslöjande realism och förtätad laddning. Det är trovärdigt och därför är det omöjligt att inte bli berörd. För det Lina Erkelius gör är att visa vilka krafter som är i omlopp när det handlar om missbruk. Att konsekvenserna av misär och förnedring är ett pris man gärna betalar för det förföriska i destruktiviteten och för njutningen i att fullständigt släppa taget och låta det gå käpprätt åt helvete.

Leni kommer till en punkt då hon inte vill ta några konsekvenser mer. Men att ta sig ur ett missbruk handlar inte bara om att sluta supa och med en framförhållning av en dag i taget återerövra sitt liv. Det handlar nog också om att orka förlåta sig själv.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons