Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dalrunorna är inte medeltida

Annons

Nej, dalrunorna, som till 90 procent återfunnits i Älvdalen, är inte en från medeltiden bevarad skrift.

I stället tycks skriften ha omkonstruerats och lanserats i samband med kyrkobygget i Älvdalen 1576-1586, visar Helmer Gustafssons och Sven-Göran Hallonquists forskning.

Antikvarie Helmer Gustafsson, Runverket vid Riksantikvarieämbetet och universitetsadjunkt Sven-Göran Hallonquist, KTH, föreläste båda om runor i Dalarna. Gustafsson konstaterade att det långt fram i tiden fanns medeltida runor i Dalarna. Anteckningar och instruktioner till snickare och timmermän, i form av medeltida runor, finns i flera av det 30-tal medeltida träbyggnader som finns i Ovansiljansområdet (och en riktigt gammal träbyggnad i Rättvik). "Hugg ur här", kan de lyda. Eller bara utgöras av ett namn. Av runorna "birhir bunt" sluter sig forskarna att det handlar om en Birger som sysslade med skinn.

- Det här är privatägda byggnader som dess ägare inte alla gånger vet så mycket om. Ett minimikrav borde vara att de skyltades upp. Då kanske vi skulle slippa att någon går på dem med motorsågar för att bygga om dem, sade Hallonquist.

På ett blybleck (vars ursprungsmetall kan vara stulen från fönstren på Nidarosdomen) som återfanns i Västanå i Leksand finns en bön skriven med medeltida runor. Blyblecket var vikt runt benrester.

- Men det finns ingen kontinuitet i användningen av de medeltida runorna och de runor vi ser från 1570-talet, säger Gustafsson.

Förklaringen till att 90 procent av dalrunorna hittats i Älvdalen är inte att de varit allmänt förekommande i Dalarna och att de bara bevarats i Älvdalen. I stället har Gustafsson fått akademisk acceptans för tesen att skriftspråket vi i dag känner som dalrunor omkonstruerats.

I det nya skriftspråket, som till delar bygger på det medeltida och som delvis har nya, påhittade runor, ställs bokstäverna upp i samma följd som i det latinska alfabetet och alltså inte som i den så kallade futharken i runalfabetet.

- För att det här skriftspråket skulle börja användas behövdes starka personligheter som drev igenom det och som utbildade folk. Vi vet att Mora hade ett antal mycket starka prostar och att Sverige var en gryende stormakt med ett allt större intresse för sin historia.

- I Älvdalen bodde 1586 1 000 personer. Att bygga kyrkan hade varit en enorm ansträngning där de ungefär 200 vuxna männen hjälpt till på olika sätt. I den här gruppen tror vi en medveten insats att skapa ett specifikt skriftspråk ägde rum. Där förekom utbildning.

- Sedan kan Älvdalens begränsade kontakter med omvärlden och bytraditioners mekanismer att exkludera främlingar gjort att skriftspråket levde vidare längre där än det annars skulle gjort, säger Gustafsson.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons