Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Daladubbel på Debaser

Annons

Elias Åkesson, som annars brukar sjunga sina sånger på egen hand, med resväska, ägg-maracas, munspel och gitarr som ackompanjemang, tar den här stora, nerviga kvällen hjälp av två gamla exilkompisar från Falun.

Med Daniel Vegerfors på trummor och Jon Lennblad på bas får "enmansbandet" en ny, välbehövlig stabilitet.

Men den 169 centimeter långa, 65 kilo lätta, sångaren och låtskrivaren öppnar kvällen på egen, aningen darrig, hand. Och med låten Autumn Leaves får Elias exakt den vassa, charmiga, avväpnande öppning han behöver.

Publiken kryper tätt-tätt-intill scenkanten och Elias övervinner snabbt sin nervositet över att sitta på samma Debaser-scen som Adam "Robin Hood" Green från Moldy Peaches en gång spelat på.

Sångaren skaffar sig nya vänner på Debaser med sina låtar, det är en väldigt lyckad uppvärmningsspelning, och det finns kanske till och med tecken på att Elias Åkesson inom en inte alltför avlägsen framtid skulle kunna vara den som axlar Faluns singer-songwriter-mantel efter Jakob Hellman.

Om nu inte Hellman hinner plocka upp plagget själv först.

Kvällens musikaliska ansvar vilar betydligt tyngre på Sugarplum Fairy än på okände Elias den här kvällen. Det är Borlängebandets tredje spelning på klubben Debaser, det första på en lördag. Killarna i bandet vet att Stockholmspubliken kan vara lite svårflirtad, och med stundande ep-släpp och bolagsbackning från Sony och EMA Telstar har insatsen för gruppen höjts.

Trestegsraketen ep-festivalsommar-album är redo att skjutas upp-upp-upp mot den svenska popens stratosfär.

Och visst har Sugarplum Fairy allt som krävs för att lyckas.

Musikaliskt har gruppen aldrig låtit bättre. Kristian Gidlunds klipp i trumspelet, Jonas Karlssons sologitarr, Carl Noréns sång och Victor Noréns karismatiska scenpersonlighet... alla beståndsdelarna har vuxit och mognat oerhört snabbt, och keyboard- och basmannen David "Den nye" Hebert är inte bara snyggast bland snyggingar, han har en grymt läcker, naturlig coolhet på scenen också.

Men i scenframträdandet saknas någonting den här kvällen. En passion, en glöd, en kärlek till att stå på scenen, den vassa eggen, det där lilla extra som kan få ett popband att gnistra och glimra som guld och diamanter.

Kanske känns pressen, tröttheten, nervositeten och kraven lite?

Att den där glöden och passionen finns hos Sugarplum Fairy är det liksom inget snack om. Gruppen har visat prov på den så många gånger.

Sugarplum gör en imponerande tajt och proffsig spelning på Fritz Corner.

Om killarna i gruppen klarar att slappna av och släppa fram sina egna personligheter på scenen, om de lär sig njuta till 100 procent av situationen de skapat åt sig själva, då kommer det här bandet att charma brallorna av Sverige innan hösten är här.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons