Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bojker, bretoner och Borlängemods

Annons

Som namnet antyder hade de sitt ursprung i Borlänge men många lämnade hembygden för att söka lyckan på annat håll. Klädedräkten gjorde dem lätta att känna igen. Männen bar Ben Sherman-skjortor, tajta sta-prest-jeans och Fred Perry-tröjor. Den gröna parkasen hängde över axlarna och på fötterna hade de märkligt nog Converse-gympadojor. Kvinnorna klädde sig i OP-mönstrade kjolar och tröjor.

Jag kan inte sluta tänka på Borlängemodsen när jag bläddrar i Ingmar Karlssons nya bok "Europas styvbarn". En bok där han kartlägger vad man med en lätt underdrift skulle kalla "mindre kända" folkgrupper i Europa.

Han berättar om friser, bretoner, ladiner, furlaner, elsassare och liver.

Alla är inte helt främmande. Sedan tidigare känner man igen samer, basker och romer. Statslösa folk med egna språk, vilket till stor del förenar alla små folk, men inte alla.

Men har ni koll på Europas rutener, vlacher, gagauzer, sorber och kasjuber? Inte jag.

Varken älvdalingar eller tornedalsfinnar finns med. Det gör däremot lippovaner, huzuler, pomaker, goranci, bojker, karamier, lemker och de europeiska egyptierna.

Det här låter som en katalog hämtad ur Sagan om ringen, jag vet, men jag betygar: De finns! Världen är inte bara full av okända djur utan av fullkomligt okända folkslag med säkerligen obegripliga språk.

Möjligen är Borlängemodsen bara ett "folkslag" för en 16-åring från Gävle, men visst var de ett folk med en stark identitet.

Kanske är det en starkare identitet att vara kasjub än att vara mods. Kanske kan man inte hänga in sin kasjubiska bakgrund i garderoben som en gammal parka, men frågan om vad identitet är ställs onekligen på sin spets om man skulle träffa ett kasjubiskt mods från Borlänge.

Hur är det med Brage, med Leksands IF? Kan man hänga in sin tillhörighet till laget i garderoben? Vad är viktigast? Elitserien eller ditt gagauziska påbrå?

Det finns ungefär tio personer som i dag talar liviska. Under sin storhetstid torde Borlängemodsen varit några fler. Inte så värst många, men några fler än tio. Den som har exakta siffror får gärna höra av sig.

En sak är säker: Att som Europas romer i generation efter generation brutalt förföljas är något annat än att slåss mot Bollnäspunkare i Gävle folkpark. Att jämföra de erfarenheterna vore idiotiskt.

Men under de senaste tio åren har en hembygdsrenässans svept över Europa, konstaterar Ingmar Karlsson. Alla dessa folk utan land börjar göra nya anspråk. På att erkännas, på självständighet, på att erkännas.

Tidigare i år ordnades i Rättvik en diskussion kring temat "Globaliserad hembygd" av hembygdsföreningen, med bland andra diplomaten och politiske säkerhetsexperten Perols Ulla Gudmundsson som debattledare.

Panelen diskuterade "om hembygdskänsla är en töntig kvarleva från gamla tider - eller något som behövs i en globaliserad värld".

Nej, det är inte töntigt - tvärtom är det väldigt, väldigt inne att definiera sin identitet utifrån hembygden. Att vara rotlös fortsätter vara ett stigma.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons